Min pappa

I den bistra kalla vinternatten somnade pappa in, inte ens två månader sedan mamma lämnade oss.

Pappa Elving Kalered drog sitt sista andetag 5 januari 23:49 på intensivvårdavdelningen i Norrköping,samma avdelning som mamma, samma tid. Ingen av oss var hos honom vi slutet. Det kom så oväntat.

Den sorg, ångest och förtvilan som nu tagit plats i mitt bröst är inte lätt att bära och den grund trygghet som jag växt upp med i livet har fått en rejäl törn.

Det är tur att jag har min familj, mina syskon och vänner att dela sorgen med.

Igår skulle mamma fyllt 76 år och vi fyra syskon träffades hemma hos mig och åt middag. Innan dess var vi på kyrkogården och gjorde fint för henne:



Mamma hade kallat på pappa, det är jag övertygad om. Vi fick ha honom hos oss över jul och nyår men nu skulle han till henne för att fira födelsedagen. De har levt ihop i 60 år och det känns rätt att de nu ska vila tillsammans. En tröst i sorgen.



Hoppas spåren kommer finnas kvar länge i snön.

Ett jättetack till Catrin, Viktoria, Jenny, Marie, Johanna A, Johanna R, Åsa och Monica för blommorna som ni skickade.



Nilla
 

Kommentarer
Postat av: Mona Olsson

Många kramar från oss

2010-01-10 @ 20:45:11
Postat av: Maria

Tänker på dej vännen.... MASSA KRAMAR

2010-01-11 @ 19:19:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0