Hur en 4:åring tänker
Lördagen var Axel med familj här oss hos i stort sett hela dagen. Fullt med bus och stunder som han satt med morbror Jesper vid datorn. Vi tog ett varv i Kullabacken (liten skog) och letade efter troll. En lite en stund på skolgårdens lekplats där det mest var mamman med sambo som lekte........
Framåt kvällen när tröttheten smög sig på den lilla mannen frågade han sin mamma: "När blir du gammal?" Vi förstod inte riktigt och han ser så beskymrad ut och fortsätter: "Jamen när har jag ingen mamma mer?".
Usch i bröstet känner jag hans sorg och kommer ihåg från när jag var barn och man undrade om man skulle överleva en sådann sorg. Nu vet jag att man gör det och det går faktiskt bra. Visst finns det stunder som det gör ont i saknaden. Svårt att förklara för en fyraåring att livet går att leva utan sin mamma. Jag får vara tacksam att jag hade min mamma i 48 år.
...Nilla...
Så kloka de kan va de små, och liksom oskyldigt klarsynta. Jag förstår ju rent teoretiskt att det går att fortsätta leva men tanken är allt för svår.
En vecka kvar!!! :D
