Sex unka mål kvar
Ännu har jag inte gett mig och försöker tappa de gram jag kan, vaxade hakan och fick bort tre strån men de var tjocka.
Tog en halvmils promenad som var något av en pina för jag kände verkligen av höjningen av betablockare. Var riktigt segt. Vädret gjorde det inte direkt bättre för ett tag blåste det kraftig motvind så jag stog still och något kom ner från himmelen som samtidigt piskade ansiktet. Fullföljde i alla fall och maken berömde min styrka och envishet när jag kom hem.
Såg sedan på stafetten 4 gånger 5 kilometer skidor och tror jag brände lite till då för herregud vilken pärs men GULD blev det.
Ut igen och trotsade vädret genom att gå till ICA och inhandla de sista Naturdieten och diverse som jag får äta när jag kommer hem. Tänkt mig vara hemma på tisdag eftermiddag och då ska det finnas.
Deppigheten har släppt lite men jag är skör, det kan jag gott erkänna. Här om kvällen när det var som värst och låg och pratade innan vi skulle sova frågade Ingemar var mitt positiva tänkande tagit vägen......... Ja, tänk det har jag tydligen lyckas tappa men inte kroppshydda. Tror det uttalandet gjorde att det vände lite, för jag är faktiskt chef över min hjärna.
...Nilla...
Kommentarer
Postat av: Veronica
Bra! Positiva moster Nilla vill jag ha tillbaka!!
Postat av: Linda L
Stort lycka till Gunilla, nu är det nära! Tänker på dig och hoppas att du snart är pigg och känner dig som den "vanliga", positiva person jag har äran att fått lära känna. Du har varit ett stöd för mig när jag haft det kämpigt, nu är det min tur att stötta dig!
En stor fet lyckospark i rätt riktning får du härmed av mig!
Kram Linda
Postat av: Veronica
Mil låter såååå himla långt, tycker vi koncentrerar oss på vårruset först och främst...
Trackback
