En halv kilometer upp

På onsdagen fortsatte äventyret.

Efter frukost satt vi oss i bilen för att åka till Å som är den byn som ligger sydligast på Lofoten. Resan dit tog längre tid än vad vi trodde men det berodde på att jag ville stanna så många gånger och kolla in vyerna.



Väl framme kollade vi in de fiskhuvuden som hängde på tork och som exporteras, ska tydligen vara näringsrikt.... Blä.



Vi var nu hungriga men inte på fiskhuvuden utan vi delade på en Lofotsburgare (fiskburgare) och fick snart sällskap som även den fick smaka.



Sedan tog vi ett varv runt och njöt av omgivningen.



Jag köpte mig en riktigt fin varm ulltröja och sedan drog vi vidare till dagens utmaning. Vi for till Utakleiv där vi började trava upp för Fjället vid namn "Mannen". 

Riktigt arbetsamt men kul och utmanande. Ibland gick det bra att bara knalla på men ibland var det klättring som gällde upp på stenröse, smala stigar mellan klippor, jo det darrade lite i benen ibland.

Det tog cirka en och en halvtimme upp till toppen och det var en underbar känsla att komma upp.





Utsikten var helt fantastisk som ni ser och då går det inte att få fram det på bild ändå.



Och att sitta ute på klippkanten och titta ner var hissnande men härligt.



Vi satt där en stund och åt vår med hävda matsäck och var riktigt nöjda med oss själva för att sedan starta resan neråt. Ner kommer man alltid men det gällde ibland att verkligen greppa med fötterna för det var stundvis halt men de gick bra.




Smakade på vattnet men det smakade lite dyigt tyckte jag så jag föredrar kranvatten.



Fåren klättrar också upp på fjällen och håller oss sällskap.



Nere gick vi till beachen och kände på vattnet som var iskallt men friskt och klart.



Nu var vi tillräckligt möra och hungriga så vi åkte hem och Ann stekte färsk sej som vi åt drack lite vin och sedan bara chillade.

...Nilla....

Kommentarer
Postat av: Therese

härlig ni har't!

2015-08-06 @ 13:38:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0