axelsmormor

Planen för dagen är egentligen att vi ska vandra på gamla landsvägen mellan några byar men tiden är lite knapp och vår reseledare ändrar lite. Vi stannar där vi ska äta lunch och krögaren där ska följa oss på en mindre vandring med en genväg över ett berg. Vandringen börjar på asfalt och sedan grusväg innan vi ska upp och över berget. 

Krögaren drar iväg oss upp på en stig som är lerig, stenig och går rakt upp. Vi kämpar på uppför och kommer upp på en liten topp där det blir trångt för oss alla att stå. Nu ska vi ta oss ner på andra sidan men vi kommer inte så långt när krögaren inser att det inte är framkomlig och vi får vända, ta oss upp för att sedan gå ner samma väg som vi gick upp. Vi fick i alla fall röra på oss.

Vi äter lunch och sedan åker vidare mot storstaden Tirana och checkar in på hotellet. Rummet är helt okey även om det är litet. En stunds vila och sedan ska vi på stadsvandring innan middag. 

Vi får lära oss en massa om hur det var när kommunismen hade styre i Albanien och det blir lite roligt när en gammal dam kommer fram till vår Albanska reseledare och avbryter honom flera gånger.

Daniel som vår Albanska kille heter är väldigt ödmjuk och blir lite generad och vi vet inte riktigt vad hon säger till honom.

En annan speciell detalj är en bit av Berlinmuren som står där och som Tirana fått som present från Tyskland. Vet inte varför och jag undrar om det finns på flera ställen i världen, får googla på det.

Skanderbegtorget är ett väldigt stort torg som ser ut som en stor isbana eller som ett hav.

Vi äter vår sista middag på en fin resturang och det känns lite sorgligt att vi ska skingras, vi är ett härligt gäng med mycket skratt och har haft väldigt trevligt.

Några av oss tar en drink innan vi går och sover vår sista natt i Albanien.

Lördag morgon efter frukost hämtar bussen upp oss och vi åker till en vingård för att provsmaka deras vin. Faktiskt känns det som om det bara är en utfyllnad i programmat, lite oorganiserat även om vinet är ganska gott. 

 Vi stannar vid ett köpcentra och kollar lite och några shoppar innan vi beger oss till Tiranas flygplats. Hemresan blir är lång eftersom vi har tre och en halvtimmes väntan vid bytet av flyg i Wien. Landar sent på lördagskvällen och checkar in på hotell för att sova ut.

Helhetsbilden av min resa är väldigt bra även om den varit fysiskt jobbig ibland och ganska fullspäckad men lite egentid. Häftigt att uppleva Albanien och Nordmakedonien och åker gärna hit igen.

Nästa vandringsresa blir i april till Italien.

...Nilla...

Det är bra väder med klar luft och soligt. Vi går förbi stora buskar med björnbär och plommonträd. Björnbären är söta och goda, även plommon är goda. 

Vi kommer förbi en övergiven by med hus i raser. 

Vi har fin utsikt över Ohridsjön och mysiga stigar, tempot på vandringen är låg idag.

Vi kommer fram till vårt mål lagom till lunch som serveras på ett gästgiveri med en pratglad värdinna som pratar om att hennes dröm en gång var att gifta sig med en Skandinavier för att få komma till Sverige eller Norge och åka skidor. Lunchen är åter igen väl tilltagen och det är väldigt gott.

Vi blir upphämtade med bussen och åker vidare till något som kallas Museet på vattnet. Det är en rekonstruktion av en bosättning på pålar i sjön från järnåldern.

Vi fortsätter in till Ohrid och gör en stadsvandring som avslutas med att vi åker båt en liten bit och ser staden från sjön.

Nu får vi åka tillbaka till hotellet och vila en stund innan vi ska åka in till staden för att ta middag på egen hand. Jag och en kvinna från Västerås håller ihop, hennes man är kvar på hotellet och käkar där. Vi hittar en pizzeria och jag beställer en pastarätt med ostsås och dricker vin, notan blir 80 kronor. 

Vi går sedan ett litet varv och jag köper en plånbok.

Väldigt trött nu och sover som en klubbad på natten. En vandring kvar och sedan får kängorna vila.

....Nilla...

Efter att vi kommit över gränsen stannade vi till vid Sankt Naum som är ett klosterområdet direkt vid Ohridsjön. Där finns små bodar som säljer allt möjligt som vi inte behöver.

Ett litet skönt stopp. Vi åker vidare och målet är Nationalparken Galicia där vi ska göra vår vandring som ska vara tuffast. Men innan det är det picknick lunch och vi stannar där det är en fantastisk utsikt.

Vi åker sedan en liten bit till och det är uppför med väldigt smal slingrig väg där det går kossor utmed vägen. 

Så ska vandringen starta och vi har nu fyra guider med oss. En av guiderna stannar med tre i gruppen som från början tyckt att det är för tufft.

Det går kraftigt uppför och jag kommer efter, får inte igång pulsen. Vi går sakta sakta uppför men det är skitjobbigt. Guiderna ser lite oroliga ut för mig och de ger mig pulver med magnesium men det hjälper inte. En av guiderna tar min ryggsäck men det hjälper inte. Jag får låna en stav av en av norskorna och det var skönt för att ha något att stödja sig på.

En av mina svagheter är min envishet. När vi gått uppför i lite över en timme och vi börjar närma oss där det ska plana ut ser jag hur gruppen måste klättra över en bergskam för att ta sig vidare, nä nu får det vara nog, jag kapitulerar och ger mig. Tänker att det nu börjar bli farligt för mig och vill inte skada mig. 

När jag ger upp är det två till som gör det och vi får med oss en reseledare ner.

Nervägen känner jag mig helt okey men det är knixigt och svårt, lätt att halka eller att sätta fötterna fel och fastna. 

Sista biten är det fin skog men det är fortfarande brant.

Det kändes innan som om vi inte kommit så långt upp men när vi gick ner var det en bra bit och höjdökningen var 374 meter. 

Nere vid bussen satt vi och inväntade gruppen och såg att det kom ett stort grått moln över toppen. När gruppen sedan kommer ner har de inte tagit sig ända upp för att de hamnat i molnet och de såg inte var de satt fötterna utan fick vända. De sa att det var väldigt jobbigt och svårt.

Jag är missnöjd och besviken. Undrar om jag kan mixtra med mina mediciner som dämpar hjärtat vid dessa tillfällen för att få igång pulsen. Det är inget jag tänker göra utan att ha diskuterat det med läkare men måste fråga.

Nu bor vi på ett hotell vid Orhidsjön och kvällen var vi inne i staden och åt middag, drack raki och annat gott.

...Nilla...

Det är tungt uppför och jag känner att det verkligen tar emot, får stanna många gånger och pusta. Men jag tar mig upp och vi sätter oss och ser på utsikten och äter matsäck. Nu kommer lite lätt regn så regnjackan åker på. 

Dags att ta sig ner, nedgången går först på en väg med rullstenar och sedan genom skog, massa vattendrag, upp och ner. Fin vandring med klar luft.

Vi är ute och gård sammanlagt fem timmar innan vi är tillbaka till hotellet. Här träffar jag en riktig goding: 

Vi åker nu till Korce en stad där vi ska stanna en natt. Vi checkar in på hotellet och jag får ett flådigt rum med bastu och stilig inredning.

Nu ska vi bara sova här en natt så jag hinner inte använda faciliteterna. Vi får ta en snabb dusch och sedan åker vi på ölprovning inne i centrum. Den här ölprovningen är lite oorganiserad, det skulle ingått en liten rundvandring men den som skulle visat oss hade gått hem. Men vi får öl och är nöjda ändå. 

Vi tar sedan en tur runt stadskärnan dricker lite kaffe och sedan hittar jag en handväska i en liten affär.

Bussen tar oss sedan tillbaka till hotellet där middagen väntar. Det är ingen liten middag utan det börjar med två olika sallader, tre små röror med bröd, ost i ugn, kycklinggryta med potatis och sedan ett stort fat med flera olika grillat kött. Efterrätten består av ett fat med skuren frukt och vi får vin eller öl till. Proppmätt och jätte trött.

...Nilla...

Det är sex kilometer upp till byn och den kyrka vi ska få besöka. På vägen upp ser vi en bil som parkerat och som troligen har handbromsproblem.

Framme vid kyrkan finns det gravar och i mitt tycke är de inte så smakligt utsmyckade men vi tycker olika.

Inne i kyrkan är det vackert med väggmålningar som en del blivit restaurerade.

Vi får lunch på en liten taverna och bjuds på grönsaker olika pajer, korv och ost. Vi dricker öl till som smakar riktigt gott efter vandringen.

Vi tar en timmes paus innan vi börjar vår återvandring ner till vår by. Det blir sex kilometer till men nu nedför och genom skog.

Nere i byn är det planerat för att vi ska till en familj som stolt bjuder oss på raki och lite frukt till. Det åren gammal man 89 år som har tagit på sig kostym och slips för att vi ska komma och han berättar gärna om sitt liv.

Nu blir det skönt att komma in på hotellet och duscha och göra sig i ordning för kvällens middag. Jag måste bara ta lite bilder på blommorna i vår trädgård där vi bor

En varm dusch och sedan delade jag och de norska damerna på en flaska vin och vår värdinna bjöd på kaffe. 

Kvällens middag intog vi på en liten lokal resturang i byn.

Det är alltid massor med mat och när vi tror att det är färdig serverat kommer det oftast en rätt till. 

....Nilla...

Tur att vi har en guid som är från Albanien med oss som kan förklara vad han säger. Äldre män i Albanien har mycket fritid och gillar att prata med folk.

Vandringen är tuff och svettig men ändå behaglig. Vi gör en höjdstigning på 389 meter och vi håller på i tre timmar. 

Det luktar från Rosmarin och Timjan som växer vilt. Vi kan plocka några björnbär och äta som är väldigt små men söta.

När vi kommer fram till slutet av vandringen kommer bussen och hämtar upp oss och vi ska vidare till Voskopoja men först får vi lunch vid Envor Hoxas gamla sommar palats, vet inte vem han var.

Framme vid hotellet är det lite struligt med rummen och jag plus tre Norska damer får bo i ett guesthaus cirka 100 meter från de övriga. Men det är fina rum och vi fick varsin flaska vin som kompensation.

Jag har flera bilder men nu krånglar appen och jag får lägga till dem senare.

...Nilla...

Jag åkte upp till Arlanda i fredagskväll och sov över efter som flyget gick på tidig förmiddag med ett byte i Wien. Skönt att vara på plats när jag är ensam och ha gott om tid.

Incheckning på Arlanda gick fint och jag satt vid gaten i god tid. Sedan började bli lite konstigt vid gaten. Informationsskärmen var svart och tiden gick. Efter att ha suttit helt lugnt med en kopp kaffe och avgångstiden började närma sig tänkte jag att nu måste jag nog kolla lite. Får då se på stora informationstavlan att de bytt gate. Jag fick springa och knuffa mig fram 🤪. När jag kom fram till gaten hade de inte börjat gå på ännu men var på gång. 

När jag sedan pratat med andra var det fler som suttit fel och som fått springa, lite märkligt att de inte ropar ut att det är ändrat. Nu var planet försenat så vid bytet i Wien blev det ingen väntetid utan bara ta sig till gaten och boarda. 

Framme i Tirana samlas gruppen som jag ska ha som sällskap och reseledaren. Vi åker nu från Tirana och ska till Elbasan som ligger cirka sex mil bort. 

På vägen gör vi ett stopp för att få lite i oss och vi bjuds på vin och raki. När vi sitter på den här restaurangen känner vi plötsligt hur allting skakar, jättekonstig känsla. Vi blir snart informerade om att det är en jordbävning. Vi känner även av ett efterskalv. Inga skador där vi var men det skulle visst blivit en del ute vid kusten.

Vi är nu mätta och fortsätter mot vårt hotell.

Hotellet är nytt och pampigt,

Jag får ett dubbelrum fast jag bara ska ha enkel. Vi går sedan ut och äter en på tok för stor middag. Verkar som Albanerna äter väldigt stora måltider. Vi fattade inte heller att det vi först fick var bara förrätten och alla åt rejält av det. Sedan kom det in grillade stora biffar med grillade grönsaker och potatis. Sedan efterrätt men den tackade jag nej till.

Sov sedan gott på natten.

 

...Nilla...

Sommaren börjar ta slut och det är snart dags ta in sommarblommorna för övervintring och slänga de som ska övervintra.

Förra söndagen kom vi hem från vår resa som gick till Lofoten och vi har redan börjat prata om att åka nästa sommar också 🤪.

Vi startade redan på lördagsmorgonen klockan fyra för att ta oss cirka 90 mil till Storuman och checka in på Hotell Toppen. Vi är i år sammanlagt sex personer och åker i två bilar. 

Bilresan går bra och vi lyssnar på diverse sommarpratare som gör att resan går lite lättare. Vi äter middag på hotellet och går och lägger oss tidigt eftersom det är en ny dag i bilen dagen därpå.

På morgonen innan frukost tar maken och jag en liten promenad i duggregn, skönt röra på sig innan bilresan.

Söndag morgon och vårt slutmål är Fauske där vi ska bo över natten. Den här bilresan är inte lika lång som lördagens och det är lite roligare natur. Vi får stanna för renar som inte verkar bilrädda. Vägarna här är av skiftande kvalitet och jag tror vi tag en som knappt var meningen att åka på och som var i förberedelsefasen för asfaltering.

När vi åker över gränsen till Norge ändrar sig naturen direkt, det är lite märkligt att se snö på topparna och alla vackra vyer. Vi är framme i Fauske tidig eftermiddag och tar ett litet varv på byn. Åker sedan till någon form av turistattraktion där två fjordar möts och det ska gå att se vattnen som strömmar i krockar.....nja vet inte om det var värt besväret. Middag på hotellet i form av resans första fisksoppa, den var god men det kommer bättre det vet jag.

Måndag och vi måste se till att hinna till Skutvik där vi ska ta färjan över till Svolvær på Lofoten som går vid 11. Det är en bilresa på cirka tre timmar och instruktionen ber om att passagerare bör vara där 45 minuter innan avgång. Vi kommer dit i god tid trots att vi fått stanna för får som ska över vägen, mysigt.

Vädret är riktigt fint och det blir en bra resa över men vackra vyer.

Äntligen framme och äventyren kan börja.

Vi checkar in på Scandic och rummet är okey men lite litet. Vi får ett med balkong ut mot havet.

Vi går ett varv med våra medresenärer, de vill veta var norska Systembolaget finns försatt inhandla norsk öl. Maken och jag sätter oss och tar en Aperoll i solen och njuter av omgivningen. Vi kommer på att klockan inte är så mycket och att vi faktiskt hinner upp på Tjeldbergtind som är ett berg vi varit uppe på tidigare och som ligger mellan Kabelvåg och Svolvær. Vi hör med våra medresenärer om de vill hänga på och visst de är på.

Det är en brant uppgång och svetten sprutar men det är bara att knalla på upp, upp, upp. Uppe är utsikten fantastisk och jag ångrar inte ett steg. Min aktivitetsklocka säger att vi är uppe 384 meter över havet, en lagom eftermiddagstripp och vi går nästan en mil sammanlagt.

Nu har vi gjort oss förtjänta av en dusch och en god middag. Vi har en mysig krog precis vid hotellet och där blir det musslor för min del.

Tisdag och våra vänner har bokat en fiskeresa vilket inte intresserar oss utan vi tänker oss vandring och tänkte oss en lättare tur. Vi hade tänkt oss Rören som ska vara en vandring på 2,5 kilometer och 295 meter över havet. Bilresan dit tar nästan två timmar och när vi kommer dit går vi åt fel håll 🤨. Men det gör egentligen inget för vi får en bra tur som först går över en äng med får och vi får se oss för var vi sätter fötterna och inte få fårskinn under skorna. Nu följer en vandring utmed havet och det är stenigt och knixigt.

Vi vet int3 vad som väntar oss längre fram men vi tar en bit i taget och vartefter kommer vi fram till en liten Glamping som är ett nytt sätt att få upplevelser. Man bor i välförsedda tält med ordentliga sängar och bekvämhet. Det finns också ett större tält där måltider serveras, som ett hotell men i tält. 

Vi får  rejält med frisk luft i allafall och är ute och vandrar i nästan två timmar men sträckan är bara fyra kilometer i svår terräng med klättring över stenar.

Vi kom inte upp på Rören men det gör inget, det kommer flera tillfällen.

Kvällen tillbringar vi med vännerna som är väldigt nöjda med sin fisketur där det fått massor av fisk och som det fått kämpa bra för att få upp. Vi intar middag inne i Svolvær där jag äter den andra fisksoppan som var lite godare än den förra.

Onsdag har vännerna ingen fiskeresa inbokad och vi bestämmer oss för att ta en tur till Henningsvær, en fiskeby som ligger ungefär en halvtimme från Svolvær. Vädret är absolut inte det bästa utan det regnar och är dimmigt och det är regnkläder som gäller. Vännerna åker tillbaka till Svolvær för att se om de kan fiska från land någonstans medans vi tänker ge oss upp på Festvågtinden. 

Ibland föredrar jag nog guidade turer, tror jag 🤣 men kanske vi inte får samma utmaningar då. Vi hittar leden och börjar vandra. När vi kommit upp en liten bit börjar vi fundera på om vi gått rätt för det är knappt någon stig och riktigt utmanande. Stora stenblock som vi måste klättra över och det är brant, nästan på gränsen till farligt och riktigt svårt att ta sig fram. Vi är en bit upp när vi inser att vi gått helt fel och rakt över berget cirka 150 meter bort går leden. Nu kan man tänka att 150 meter inte är långt rakt över men i den terrängen är det knappt möjligt och vi fortsätter i stället uppåt och tänker gå på leden högre upp. Det är skitjobbigt men det finns inget annat val än att fortsätta och ibland är jag riktigt rädd.

Allt går bra och vägen ner är brant men det är den riktiga leden. Vi håller på i närmare fyra timmar  och höjden är bara 321 höjdmeter men kaloriförbrukningen ligger på 848 enligt min klocka.

Tillbaka för att ta en rejäl dusch och sedan gå och käka, nu blir det ölkokta musslor för min del.

Torsdag och vi tänker nu ta oss ann Himmelstinden som är ett av de högsta topparna på Lofoten. Vädret är inte alls med oss men vi trotsar det och ger oss av. Våra  resekamrater ska ut på fisketur.

Himmeltinden liggervid Haukland beach och är 964 meter över havet vid högsta toppen. Det går även att gå upp på toppen bredvid som heter Mannen och på den har jag varit uppe två gånger tidigare. Vi möter andra vandrare som varit uppe men som säger att det är alldeles för dimmigt för att se något. Men vi vill verkligen ge oss på utmaningen och travar på. Den första stigningen är samma som Mannen och det är rejält flåsigt. Det planar sedan ut och vi kommer fram till en liten sjö mitt uppepå berget, en stund med skön vandring.

Stramt börjar den rejäla stigningen och det är dimmigt, småregnar för att ibland regna på ordentligt. Tur att vi har satsat på ordentliga regnkläder som håller oss torra. Vi måste stanna ofta för att vila och det krävs rejält tjockt pannben för att komma vidare. Något av det jobbigaste jag gjort, mina 90 minuters spinningpass är inget men tur att man har den uthålligheten. Sammanlagt håller vi på i sex och en halvtimme och då kom vi inte hela vägen upp utan gav oss vid 706 meter över havet. Dels för att vädret var riskfyllt och vi skulle orka ta oss ner. 

Nervägen var hal och lerig, gäller att sätta fötterna rätt hela tiden. Ingemar halkade omkull två gånger och jag fick ibland sätta mig och hasa mig ner.

När vi kom ner klarnade vädret upp och det blev varmt och soligt, kunde väl kommit lite tidigare kan jag tycka. Vi åker tillbaka till Svolvær, duschar och går och äter den bästa fisksoppan på resan.

Fredag och vi har bestämt oss för att låta kroppen vila. Vi åker tillsammans med övriga ner Å som är en liten fiskeby som ligger så långt ner på Lofoten som man kan komma med bil. Vi strövar runt och tar en fika. Bara bilresan är fantastiskt vacker.

Vi åker sedan tillbaka och ett varv till Haukland beach eftersom våra vänner inte varit där

Dagarna går alldeles för fort här och vi har börjat planera för att åka igen nästa sommar och då vara lite längre tid, då ska vi upp på Himmeltinden hela vägen.

...Nilla...

Vi var och firade Axel i går som fyllde 12 år. Vi hade köpt sex par strumpor och ett presentkort till honom, han blir alltid glad för strumpor.

Här kommer ett gäng med bilder från Mainau:

Det blommar inte fullt ut ännu men tänk att åka dit i juni men då har rododendron blommat över.

...Nilla...

Efter frukost tar jag en liten promenad i Konstanz och går in på CIA klädbutik, ser massor av klänningar som jag kan tänka mig men det finns ingen plats i resväskan.

Vid klockan 10 checkar vi ut och bussen tar oss till Mainau, det tar15 minuter. Vi går tillsammans till början och vår  guid Åsa berättar massor om alla växter. Vi går in i fjärilshuset och här vimlar det av fjärilar, en del av dem är stora som småfåglar, jättekul. Det är svårt att fånga dem på bild tyvärr och när de sätter sig ner slår de ihop vingarna.

Efter fjärilshuset skingras vi för att gå själva och min nyvunna väninna från Linköping Monica och jag hänger ihop. Vi är ganska lika och gör allt enkelt för varandra på något sätt, vi trivs jätte bra tillsammans. 

Det är lite kallt och blåsigt idag men vi får vara nöjda med att vi haft bra väder hela veckan och nu kommer regnet lagom till att Monica och jag sitter inne på en resturang och hinner dra bort till vi är färdiga.

Får lägga bilder separat i nästa inlägg för nu är det något som inte funkar 😳

Måndagens vandring sker i Schweiz och vi åker buss från Konstanz till Appenzell. Vandringens första del går genom bokskog och vackert kuperat och grönt landskap. Vi kommer fram till ett kloster där det bor idag sju nunnor, vi ser ingen av dem. Vi klostret möter bussen upp för de som inte vill utmana sig och följa med på resterande del. 

Vandringen innehåller en tuff del där vi ska ner i en ravin och det gäller att sätta fötterna rätt. Men när vi kommer ner får vi belöningen.

Sedan börjar en tuff vandring uppåt, svettigt och ansträngande men det funkar. Vi ska till en by som heter Stein och där finns Appenzells ysteri. En runda för att få veta hur tillverkningen går till och lite provsmakning. Lunch på det i form av ostsoppa.

Dags att åka tillbaka till Konstanz för en lång välbehövlig dusch. 

Gruppen träffas igen klockan 18 och vi går till ett bryggeri och provar riktig tysk öl efter att ha sett tillverkningen. Middag på bryggeriet  och sedan är det lätt att somna när vi är tillbaka på hotellet.

...Nilla...

 Linbanan tar oss upp till vandringsleden och sedan börjar vi traska. Det är väldigt kuperat med upp och ner och sedan kommer vi till en del där det är smal stig med rötter och stenar, här får jag jobba på med att hålla balans och kliva uppför, riktigt tufft.

Väl uppe förbi vår belöning i form av picknick som vi äter på en stor äng högt upp på Karren. Några av damerna är oroliga för nedfarten och det går att åka bil upp så vår reseledare Åsa ringar och fixar det åt dem.

Vi som inte åker buss vänder nedåt igen. Normalt går man runt den översta kullen på berget men det är avstängt för att det ligger fortfarande snö där så vi får vandra samma väg tillbaka och det går bättre än jag tänkt mig. Jag känner dockan lite att luften är lite tunnare och det är lätt att bli andfådd.

Vi åker linbanan ner till vår väntande buss och vi lämnar Österrike och åker mot Tyska Konstanz där vi ska bo de två sista nätterna. På kvällen är jag och kvinnan från Linköping ute och äter tillsammans med de norska damerna. Jag har tidigare lärt dem dricka Aperol Spritz och den här kvällen får de tipset om Kaffe Karlsson.

Skönt att komma i säng efter ännu en späckad dag.

...Nilla...

Framme i Schönenbach äter vi lunch i en hutte och det serveras Käsespätzle som är Österrikes svar på pasta, den serveras med massor av smält ost och rostad lök, mycket gott och hungern kryddade det ännu mera. Narvi ätit hämtade bussen upp oss och vi åkte till Schwartzenburg för att gå på konditori. Vi fick välja mellan olika bakverk och riktigt gott kaffe.

Efter fikat var vi och inhandlade morgondagens picknick för att sedan bege oss med bussen tillbaka till hotellet.

På vägen till hotellet stannade vi vid två olika kyrkor och en av dem hade ett gammalt olivträd inne. Den andra kyrkan hade en målning av någon känd kyrkomålare som busat till målningen med att måla Churchill tillsammans med Djävulen där Churchill har en röd peruk. Tyvärr var det svårt att få någon bild av den målningen eftersom den var i taket.

 Utanför kyrkan fanns en staty till minne av de unga män som omkom i andra världskriget.

När vi kom till hotellet rullade jag ut yogamattan och tog ett pass för att få bort lite av stumheten i vaderna. Nu väntar en middag ihop med gruppen och sedan en god natts sömn igen.

...Nilla...

Planeringen för den här dagen var att vi skulle vandra runt en sjö, Lunerseemen den vandringsleden är täck av snö och det går inte att gå där. Men vår reseledare har planerat en annan vandring.

Efter frukost får vichecka ut från hotellet och lämna väskorna i receptionen, bussen kommer senare att hämta dem. Vi vandrar uppåt och vaderna, lite ansträngande men det går bra.

Det är lika vackert idag och vädret är verkligen på vår sida. Utsikten är det verkligen inget fel på. Efter att ha vandrat en stund uppåt och med små korta stopp tar leden oss ner igen i dalen och vi fortsätter upp på andra sidan av dalen. Vi kommer till ett vattenfall som är magiskt, det gör sig inte så bra på bild.

Vi blir upphämtade med bussen som tar oss till linbanan för vi ska ändå åka upp till sjön som ligger på 1980 meter över havet. Här uppe ligger snön tjock och det är is på sjön, vilket är ovanligt vid den här tiden på året. Det brukar finnas is på topparna men det brukar vara framkomligt på leden. Men det gör oss inget för vi har gått mycket idag ändå och vi sätter oss i solen och får sedan lunch på resturangen som finns där. En mycket god Gulashsoppa.

Vi tar linbanan ner till bussen och åker vidare genom Grosses Wallertal med en skiftande flora.

Vi besöker Gerbruder Bentley som är schnapstillverkare och även biodlare. Här får vi prova olika schnaps och även handla.

Vi åker vidare till slutmålet för dagen som är Sibratsgfäll och checkar in. 

Efter en dusch äter gruppen middag på hotellet. Det är en kvinna från Linköping som också åker ensam och vi har funnit varandra. Det är ett härligt gäng med norska damer, sex stycken, som bjuder in oss till deras balkong efter middagen och vi pratar och skrattar. Jag har inte långtråkigt alls och känner mig inte ensamkommande någon skulle vara orolig för det.

...Nilla...

Vi åt frukost vid halv åtta och sedan kom bussen och hämtade oss för att köra oss över gränsen till Liechtenstein. Vi stannar vid en livsmedelsbutik och vår reseledare inhandlar vår picknicklunch.

Vädret är perfekt och när vi kommit fram är det bara att börja traska. Det är väldigt vackert och vi går i lagom takt. Vi ser floden Rhen som är en naturlig gräns mot Schweiz.

Det är ganska mycket uppför i början och vi får upp värmen. 

När vi gått en timme ungefär dukar vi upp vår picknick och sätter oss och äter medans solen värmer.

Vi dricker vin till maten och får tips om att doppa mandelskorpor i rödvin, oj så gott.

Efter vår lunch vandrar vi neråt mot huvudstaden Vaduz i Liechtenstein. Färden går på en stig som slingrar sig genom lövskog.

Vi passerar slottet där fursten bor med sin familj innan vi är framme i staden. I staden får vi en stämpel i våra pass. Sätter oss sedan och tar en Aperol och njuter en stund.

Bussen väntar troget på oss och tar oss en liten kort bit till furstens vingård, Hofkellerei. Vi blir mötta med varsitt glas bubbel och får samma information om vintillverkning.

De har dukat upp åt oss med oliver, ost och salta kringlor inför en vinprovning av fyra olika viner.

Lyxigt och väldigt gott. Jag tyckte ett rött vin var godast och köpte en flaska som var dyrare än jag brukar köpa, straxt över 200 konor.

Nu tillbaka till hotellet för att duscha och göra sig iordning för middag. Middagarna här består av först en liten sallad eller någon annan liten förrätt, efter det en soppa med bröd och sedan varmrätten. Efterrätt och dessutom en liten ost buffé serveras också. Proppmätt.

...Nilla...