Visst får man ångra sig

 
 
Det är inte ofta jag ångrar något jag gjort utan mera ofta jag ångrar det jag inte gjorde :)
 
Ångrar att inte började träna när jag var yngre :( KAnske jag inte hade blivit så stor som jag varit.
 
Det började när jag var cirka 30 år och kommer ihåg när vågen stod på 72 kilo och jag tyckte det var riktigt illa men sedan blev jag gravid och vägde 90 kilo som mest i graviditeten. Efter det har jag pendlat upp och ner börjat lite sporadiask träning för att bränna kalorier och med det tappa vikt. Var någon gång nere på 68 kilo på mitten av 90-talet men har efter varje viktnedgång gått upp igen och då lagt på några kilo till.
 
Misshandlat min kropp verkligen och nu bjuder jag på en bild från Aruba 2013 som är en av de hemskaste och som Ingemar visat mig efter att jag gått ner.
 
 
Sorgligt va? 
 
Att träna bara för att känna att jag mår bra av det är befriande och jätte härligt. Trodde nog aldrig att jag skulle känna så.
 
Idag när jag joggade och känner att det inte är jättejobbigt men ändå lagom ansträngande tänker jag att det vore varit bra om jag från det att jag var trettio gjort det minst två gånger i veckan hade jag inte behövt komma upp i den här storleken.
 
Livet är så mycket bättre nu.
 
...Nilla...

Vardagen är igång

 
Då är jag tillbaka i den vanliga trallen. Går upp tidigt för att åka och jobba heldag kommer hem, lagar mat sätter mig i fåtöljen och försöker se något på TV:n men somnar :)
 
Har inte joggat något under arbetsveckan, haft lite känning av magsåret tror jag och har därför inte vågat och heller inte orkat. Var på yoga i måndags vilket var skönt men samtidigt är yogan lite för långsam för mig och blir nästan lite stressad av att det är långsamt....... men kan vara det jag behöver lära mig.
 
Drömmer mig bort till häftiga resor och nu har jag hittat en tio dagars kryssning som urgår från New York som jag är lite sugen på..... Kryssningen kostar cirka 6 000 men då ingår all mat och tror att jag kan hitta flyg för cirka 6 000 till......för att bila dit kan vara lite långt även för mig ;)
 
Det blir svårt att övertala Ingemar......kanske någon annan vill följa med? Nä jag bjuder inte men jag ordnar resrutten. 
 
Livet är kort och resa är det jag helst vill göra så därför måste jag tänka
"GÖRT"
 
Just det ja, vikten som inte är något av vikt :)
61 kilo 
 
...Nilla...

Med en paj i ugnen

 
Det var den sommarsemestern. Har aldrig varit med om att den gått så fort som den här. Ja visserrligen är det inte fyra fulla veckor utan bara tre och en halv. 
 
När jag tänker efter kan det kanske bero på att jag varit iväg mycket, ända nere i Skåne, ja och några timmar i danmark, sedan långt upp i Sverige och Norge. Haft det för bra kanske.
 
Men nu gäller det att komma tillbaka i den vanliga trallen och dessutom behålla den form jag är i och att förbättra den. Joggingturerna går riktigt bra och jag ökar lite hela tiden i hastighet i uppförbackarna. 
 
Har till i morgon bokat in Yogapass direkt efter jobbet för att få lite smidighet i lugn. Tänker sedan att jogga i allafall två kvällar den här veckan. Måste sedan varefter börja styrketräning eftersom jag är ganska svag i armarna.
 
Loppisen fortsätter några veckor till, där märks det att det inte är lika mycket folk i farten längre. Kan faktiskt vara stunder då det inte är några kunder inne men vi håller på till Östgötadagarna och sedan packa ner och så får vi se hur det blir till nästa sommar.
 
Ska försöka komma ihåg att väga mig imorgon men jag tror att det ligger på straxt över 60 kilo och här kan det ligga nu.
 
...Nilla...

590 meter upp

För att komma iväg tidigt och hinna med att gå upp på fjället gick vi upp vid sju på fredagsmorgonen. Startade vår klättring vid halv nio. Vädret var mycket lovande och det var bara lätta moln över vår topp.


Det var inte långt till att utmaningarna började, ohoj vad brant det imellanåt var. Det var lerigt, snårigt, bergit och verkligen utmanade  för hela kroppen. Jag fick ibland dra mig upp med hjälp av grenar, klättra över stenblock, in i skrevor och ibland krypa på alla fyra för att ta mig upp.



Vi stannade lite då och då och kollade utsikten.




Efter en timmes klättring pustade vi i några minuter


Tittade på några som var uppe vid djävulsporten som är en klyfta mellan två toppar som många klättrar upp till för att hoppa över. 


På bilden är det en som hoppar..... Helt galet.


Vi var nu kanske halvvägs upp och redan nu var jag bra skitig om händerna och jag kan rekommendera handskar.


Efter två och en halvtimme var vi uppe på toppen.








Vi åt nu vår lilla matsäck och vätskade upp oss för att börja vår nedgång. 


Under färden ner kunde jag inte fatta hur vi tog oss upp. Att gå ner var även det en utmaning. Dels var det halt och ibland fick jag sitta på ändan för att hasa mig ner. Halkade några gånger och blev älerig i baken, haha men det var det värt. Benen skakade och värkte, även det var det värt.

Väl nere var vi verkligen nöjda och stolta,helt otroligt att jag klarat det. Måste göra det igen.

Nu var det dags att äta lunch och vi åt fisksoppa som var himmelsk god. Skönt att tvätta av sig och byta kläder.

Ann skulle nu till jobbet och jag startade min resa hemåt. Hade tänkt hinna till Kiruna men fick stanna i Narvik, trött och i behov av en dusch. 

Vilken dag, fantastisk



...Nilla...

Vad blir nästa äventyr

Irriterande, skrev nyss ett inlägg som försvann 😳

Försöker igen..

Torsdagen var det arbetsdag för Ann och jag tillbringade förmiddagen själv. Efter morgonsysslor gick jag ut för att gå i en slinga som finns bakom huset. 

Vädret var lovande och Ann ringde och hade planer för eftermiddagen, vi skulle upp på ett fjäll.

Ute i skogen hittade jag kantareller men samtidigt tappade jag stigen. Egentligen ingen fara för utsikten gör att jag har koll på åt vilket håll jag går. 


Kom fram till en lite hydda mitt i skogen, vet inte vad den var till för.


Var ute i en och en halv timme och eftersom jag inte följt stigar utan tagit egna krinkel krokar var jag dyngsur om fötterna, strumporna kunde jag vrida ur. 😀

Hemma fixade jag lunch och stekte kantareller. Åkte sedan in till Svolvaer för att möta upp Ann. Satt mig på ett fik och drack en kopp cappuccino medan jag väntade.

Eftersom vädret nu blivit sämre kunde vi inte gå upp på det fjället som Ann planerat men enligt prognoserna skulle det bli bättre till fredagen.


Vi tog istället en promenad ut och hälsade på Fiskekona som är Lofotens svar på Frihetsgudinnan 😛.


För att komma över till henne behöver vi gå ut till en pir och där passade vi på att skrika ut de eventuella negativa energier vi bär på. Oj vad jag har svårt att skrika, fick börja om flera gånger för att det stockar sig i halsen.

Så tillbaka in till centrum och spana runt. Köpte varsin T-shirt. Kollade sedan in priserna på alkohol... Köpte fyra öl vilket nästan kostade 200 kronor.

Vi inhandlade även fisk, pilgrimsmusslor och åkte sedan hem och lagade mat. Satt sedan och myste och planerade för fredagen.

...Nilla...

En halv kilometer upp

På onsdagen fortsatte äventyret.

Efter frukost satt vi oss i bilen för att åka till Å som är den byn som ligger sydligast på Lofoten. Resan dit tog längre tid än vad vi trodde men det berodde på att jag ville stanna så många gånger och kolla in vyerna.



Väl framme kollade vi in de fiskhuvuden som hängde på tork och som exporteras, ska tydligen vara näringsrikt.... Blä.



Vi var nu hungriga men inte på fiskhuvuden utan vi delade på en Lofotsburgare (fiskburgare) och fick snart sällskap som även den fick smaka.



Sedan tog vi ett varv runt och njöt av omgivningen.



Jag köpte mig en riktigt fin varm ulltröja och sedan drog vi vidare till dagens utmaning. Vi for till Utakleiv där vi började trava upp för Fjället vid namn "Mannen". 

Riktigt arbetsamt men kul och utmanande. Ibland gick det bra att bara knalla på men ibland var det klättring som gällde upp på stenröse, smala stigar mellan klippor, jo det darrade lite i benen ibland.

Det tog cirka en och en halvtimme upp till toppen och det var en underbar känsla att komma upp.





Utsikten var helt fantastisk som ni ser och då går det inte att få fram det på bild ändå.



Och att sitta ute på klippkanten och titta ner var hissnande men härligt.



Vi satt där en stund och åt vår med hävda matsäck och var riktigt nöjda med oss själva för att sedan starta resan neråt. Ner kommer man alltid men det gällde ibland att verkligen greppa med fötterna för det var stundvis halt men de gick bra.




Smakade på vattnet men det smakade lite dyigt tyckte jag så jag föredrar kranvatten.



Fåren klättrar också upp på fjällen och håller oss sällskap.



Nere gick vi till beachen och kände på vattnet som var iskallt men friskt och klart.



Nu var vi tillräckligt möra och hungriga så vi åkte hem och Ann stekte färsk sej som vi åt drack lite vin och sedan bara chillade.

...Nilla....

178 kilometer och två timmar färja


Men varför har jag inte vetat om att det finns något så vackert och så nära ändå?

Varit en fantastisk dag och vädret har dessutom levererat sol, det är ändå lite kyligt i luften men den är ren och klar.

Åkte från Fauske vid halv åtta i morse och GPS visade att det skulle ta två och en halv timme till Skutvik där det går färja över till Lofoten. Det var mycket uppför och nedför och jag vet inte hur många tunnlar jag fick åka genom. En av tunnlarna var på nästan fem kilometer.

Det gick hur bra som helst fick bara stanna för att släppa över får, jag hade tydligen vänjningsplikt 😜.

Färjeturen över var lugn och fridfull och vacker, den tog två timmar.


...Nilla...

750 kilometer

Godkväll från Norge 😊

 Ligger nu på ett hotell i Fauske. Har varit resande i tolv timmar idag men det har gått bra, riktigt bra. 

Somnade straxt efter åtta igår kväll men vaknade sedan vid ett i natt och var vaken länge och såg på TV, åt några kex innan jag somnade om och vaknade igen vid halv sex. Kom iväg vid halv sju.

Fått stanna för renar på vägen och det är tur att det är väl slaget i vägkanterna så man ser dem i tid.







Sett mycket vackra vyer på vägen och blev nästan religiös. Tyvärr svårt att få några bra bilder för det går inte att stanna var som helst eftersom vägarna är krokiga och smala. 

Tyckte vid vissa tillfällen att det nästan var lite kusligt där jag satt i bilen och kände mig liten bland de höga snöklädda fjällen. Vid ett tillfälle blev jag riktigt rädd när GPS bröt den andedäktiga tystnaden med " om tio kilometer........" Hahaha, lättskrämd.






Ikväll blev det löksoppa på hotellet och sedan en lång varm dusch. Ska snart sova för att komma upp och äta frukost för att avverka sista biten. Ska åka färja över till Lofoten från Skutvik.

...Nilla...

511 km

Då har jag gjort den först etappen av min långa bilfärd. Kom fram till Sundsvall vid 16,30 och checkade in på hotellet. Det minsta hotellrum jag någonsin haft men det spelar mindre roll.

Gått bra att köra även om jag tror att det här är den tråkigaste biten, vädret har varit väldigt växlande från spöregn till klarblå himmel.

Fick ett samtal från vänner som var på väg hem från Norrland och vi bestämde träff och fikade i Söderhamn.


Efter incheckning på hotellet gick jag ut för att få i mig något ätbart. Hittade en något för dyr resturang vid namn Opus men när jag såg menyn var jag tvungen att satsa på den här:



Hade en tanke om att gå till gymmet här men tar och försöker sova istället och sedan komma iväg tidigt imorgon då jag tänker åka i många timmar och lägga många kilometer bakom mig.

...Nilla...


Startar resan


I morgon drar jag iväg på min resa norr över där målet egentligen är resan. Men samtidigt är Lofoten själva resmålet.

Åker efter frukost och första etappen är till Sundsvall där jag stannar till måndag då jag tänker åka så långt jag orkar. Har inte bokat in mig någonstans utan får se vad det blir.

I kväll tog vi en tur till Nyköping där det var festligheter i staden med marknad och andra jippon. Korgen på bilden köpte jag och den ska jag ha toarullar i på toaletten. Tyckte den var cool.

...Nilla...

RSS 2.0