axelsmormor

Fick ett SMS från Zizzis idag. Min favo-affär för oss lite större kvinnor kommer nu att stänga.

 

Minst 50% på allt från idag och jag som har köpstopp. Deras minsta storlek är 42 och det kommer ta lite tid innan jag är där nere.

 

Zizzzi har bra baskläder, toppar att ha under blusar o.s.v. 

 

Nä ni, det här kan jag inte missa så jag åkte in och handlade tre bastoppar. Det fanns mängder av skitsnygga jeans och lite annat men jag handlade inget mera.

 

En annan sak, jag undrar om jag verkligen är opererad ... tycker att det går bra och jag får lätt i mig mina måltider. Äter som jag ska men har förstått att andra blir jättemätta, det tycker jag inte att jag blir men är ändå nöjd mellan målen .... å andra sidan känner jag ingen hunger heller.

Va faan jag har blivit känslolös!

 

Det går bra att dricka Proviva och soppa men det svåraste är vatten. Jag förstår hur viktigt det är och därför kämpar jag på med det. Det blir som något konstigt stopp och ligger som ett lock.

 

Igår kväll när jag kände mig lite frusen värmde jag mig en kopp te och det är inga problem, kan dricka ganska stora klunkar utan obehag. Jättebra för då blir det lättare att ta sig upp till straxt över en liter per dag.

 

Ser nu fram mot morgondagen när jag ska väga mig. Har tjuvvägt mig lite men det tänker jag inte tala om ens för mig själv :)

 

Sedan ser jag fram mot tisdag när jag ska börja äta moskost, även maken ser fram mot att få potatismos, jag tycker han äter riktigt dåligt nu eftersom han är bortskämd och bekväm ;) Höjdpunkten för honom är nu när jag gör en smootie till mig och han får mera än hälften efter som den blir för stor.

 

Gick en halv mil förut i sakta mak, det tog 1 timme och 11 minuter, brukar gå på cirka 50 minuter i vanliga fall men vad gör det?

 

Funderar på om jag ska vara hemma hela sjukskrivningstiden, kommer nog bli långsamt men vi får se hur jag mår vartefter.

 

Nu blir det grön ärtorsoppa med lite pepparrotscreamfrace.

 

 ...Nilla...

 

 

Oj, vad snabbt återhämtningen ändå går.

 

Natten till dag två sov jag himmelskt bra och kände direkt på morgonen att jag var mycket piggare. Jag hade dessutom under natten "släppt en och annan rökare" och magen kändes riktigt mjuk nu.

 

Började dagen med kaffe för det gör jag alltid annars men kan inte säga att det var speciellt gott, drack det för att få bukt på huvudvärk som ligger och lurar. Resten av dagen växlade jag mellan att dricka vatten, vila, äta fisksoppa, vila, se på OS, dricka, äta soppa igen, vila o.s.v.

 

Känner mig lite rastlös men är ändå för trött för att göra något vettigt. Tänker lite på att det snart borde vara dags att sköta magen och förstår att det kan bli problem. Ber Ingemar inhandla en burk med katrinplommonpure som finns bland barnmaten. Tar det utblandat med mjölk och proteinpulver och dagen efter var inte magen något problem längre :)

 

Dag tre var snarlik dag två men jag blir mer och mer rastlös och nu börjar jag få problem att sova ordentligt eftersom jag inget gör på dagarna förutom dricka och äta, se på OS.

 

Dag fyra tog jag mig ut i värsta regnrusket och gick till apoteket för att hämta ut de vitaminer som jag fått utskrivet. Läkaren sa att jag inte behövde börja ta dem förrän efter helgen och det var skönt att höra för de här tabletterna var inte direkt små :) Kommer bli mätt på bara dem, har delat upp dem och min andra mediciner till morgon och kväll så nu får jag åtta mål mat om dagen istället för de sex som ligger på schemat ;)

 

Promenaden var på cirka en kilometer och det var inga problem förutom att jag blev blöt om fötterna.

 

Idag är det dag fem och jag mår oförskämt bra, visserligen känner jag fortfarande lite som lock i övre magen och vill helst rapa hela tiden. Har lite svårt att hinna med alla måltider men ser till att få i mig dem. Det värsta är att få i sig tillräckligt med protien och protienpulvret som jag ska ta två gånger om dagen sätter fatiskt lite smak på det jag ska i mig. 

 

Var ute på en promenad på två kilometer men det var bara för att jag inte har hunnit mera. Var ute och provkörde bilar istället. Kokar nu en potatis och purjolökssoppa och får berika den med kalvfrikadeller för att få i mig protein. Kalvfrikadeller finns också bland barnmaten och de smakar nästan inget.

 

Ni kanske undrar över vikten och det gör jag med men tänker inte väga mig förrän på måndag morgon.

 

...Nilla...

 

 

Natten efter operationen var jag vaken flera gånger, fick be om smärtlindring och medel mot illamående. Var uppe på toaletten.

 

På morgonen fick jag höra att jag snart skulle bli förflyttad till avd 12. Fick en skål med yoghurt som skulle vara 1 dl men jag tyckte det verkade som mycket mera. Jag tog tesked efter tesked och var livrädd för vad som nu skulle hända men allt gick bra förutom att jag inte orkade med mera än hälften. Galet att jag blir mätt på 0,5 dl yoghurt.

 

Får en handduk så att jag ska kunna gå på toaletten och fixa mig men toaletten var hela tiden upptagen.

 

Hade inte hunnit upp förrän de kom från 12:an och jag fick åka säng bort genom korridorerna på Vrinnivi. En av sängförarna säger att jag ska få ett ensamt tillfälligt rum. Låter ju bra och i efterhand förstod jag hur hon tänkte när hon sa det för rummet jag blev inrullad i var ett behandlingsrum med skrivbord, dator och undersökningsbrits.

 

Men egentligen ingen nackdel förutom att det inte fanns någon toalett utan när jag hade klätt på mig fick jag gå en ganska lång bit på skakiga ben. Fick frågan om hur jag ställde mig till att åka hem idag och sa att det gjorde jag gärna. 

 

När jag är klädd tänker jag att jag kan ta och sätta mig i dagrummet för att sitta upp, vilket är bäst för att motverka lunginflammation. På väg ut möter jag kirurgen och ett gäng sköterskor och han säger att "oj, vad pigg du ser ut" , sedan berättar han att allt gick mycket bra, viktminskningen invändigt hade lyckas väldigt bra och det hade inte varit några problem alls att utföra operationen. Sjukskrivning i fyra veckor och så berättade han om vikten av att ta medicinerna som han skrev ut. Han gav också klartecken för mig att åka hem. 

 

Fick sedan ett glas med nyponsoppa till mellis och herregud så sött. Det gick iallafall bra att få ner även om jag fortfarande föredrog vatten. Nu kommer dietisten och frågar hur jag mår och ger mig alla möjliga tips på vad jag ska tänka på nu i matväg. Viktigast är att få i sig rikligt med protein och att då tänka på att färdigköpta soppor oftast innehåller för lite protein och att jag då behöver mixa ner extra kött, fisk eller ägg. Två gånger per dag ska jag dessutom blanda i proteinpulver i maten. Om cirka 6 veckor kommer jag få ett återbesök till dietisten för att göra en kontroll på hur allt går. 

 

Under tiden jag pratar med dietisten ser jag en man som kommer och tar kaffe som jag känner. Det är en kompis från samhället som varit inne och gjort en liten opertion men som snart ska åka hem. Kul att se någon från verkligheten för faktiskt så känns allt lite overkligt.

 

Plötsligt är det någon som kommer bakifrån och ger mig en puss i pannan. Det är systerdottern Veronica som jobbar på en avdelning en trapp ner som kommer och tittar till mig. Känns jätteskönt.

Tack för det Veronica.

 

Men jag är så trött så trött och går in och lägger mig på sängen och slumrar en timme.

 

Går ut igen i dagrummet för jag förstår att det är dags att äta lunch.... Får en skål med Broccolisoppa och den luktar så att illamåendet sköljer fram. Undrar hur det här ska gå....

 

Nu dyker Ingemar upp och jag tvingar mig att börja sörpla i mig soppan, går förvånansvärt bra när jag väl börjat och får i mig mera än hälften. Under tiden kommer utskrivningssköterskan och pratar med mig och ger mig diverse papper, ett gäng sprutor med blodförtunnande och några starka smärtlindrande tabletter att ta med hem.

 

Nu hjälper Ingemar mig att packa ihop och vi åker hem. Hemma lägger jag mig på soffan och sover säkert i två timmar, den första ordentliga sömnen tror jag. Underbart att vara hemma i lugn och ro.

 

 

...Nilla...

Sov gott nu hörde jag och sedan igen mera.

 

Hade börjat drömma något när det var ett himla tjat kring mig, jag tyckte inte att något stämde och undrade vad de höll på med och om det verkligen var mig de pratade med. Kommer ihåg att jag tog mig över i en säng med hjälp och att en av sköterskerna studerade mig och ville ha ögonkontakt. Jag fnittrade till och sa att jag är med. 

 

Någon sa till mig att allt har gått jättebra och att operationen flytit på och inga konstigheter förekommit.

 

Rullas nu in på uppvaket och känner obehag av grimman i näsan. Men det värsta obehaget är ändå i halsen som är helt torr som en öken. Ber om att få något att dricka och blir matad me tre teskedar, vatten har aldrig varit så gott.

 

Pacemakersköterskan kommer in och rör lätt på mig och säger till mig att jag behöver inte artighetsprata. Frågar henne om mitt hjärta har skött sig och får bekräftat att det varit okey. Sedan slumrar jag.

 

Samtidigt som jag slumrar känner jag en stor glädje över att operationen blev av och att det nu var gjort. Tror jag ligger och ler lite. Men halsen är fortfarande aldeles förskräklig och jag får ofta be om vatten.

 

Tror att klockan var straxt över tio när jag kom till uppvaket och vid halv ett tiden började jag bli otålig för att Ingemar inte hört något från mig. Får då min telefon som har laddat ur sig...... De ger mig en patienttelefon och jag kan ringa upp. Ingemar är hos Jesper på Bråvikens Golfklubb och äter lunch. 

 

Ingemar berättade att han varit uppe på operation och suttit i väntrummet, varit otålig och orolig, men inte fått någon kontakt med någon. Han ville helst komma upp direkt men efter vad jag hört var att det var besökstid mellan 18-19.

 

Det var ett jäkla liv på uppvaket, en utlänsk familj som satt och pratade högljudt och hetsigt. Dessutom en massa slammer. Hör hur sköterskerna försöker få tyst på dem och skickar ut så det bara är en anhörig kvar. Hon sitter då och pratar i telefonen lika högljudt, gaaah håll käften! Hon blir åter igen tillsagd. Verkar liksom inte fatta. Tjatar om sjukresa för att ta sig hem. Sköterskan är mycket irriterad på henne.

 

Två syrror kommer och säger att det är dags för mig att sitta lite på sängkanten, de hjälper mig upp försiktigt och jag får värsta blodtrycksfallet och kraftigt illamående. Vips så sprutar de in illamåendestillande i mig så går det över.

 

Jag blir tillfrågad om jag behöver gå på toaletten men det tycker jag inte jag behöver. De mäter då utanpå min mage så att inte blåsan ska vara för full men jag har knappt en fjärdedel av vad som behövs för att de ska tappa mig på urin.

 

För att jag skulle vara säker på att jag fattat besökstiden rätt frågade jag om det var mellan 18 och 19 och de tittar frågande på mig. "Vi har ingen besökstid här" säger de vem har sagt det? Jo det har jag fattat. Nä men anhöriga får bara komma upp och hälsa inte vara kvar någon stund.

 

Oj, då kommer min man bli besviken och ska han åka två och en halv mil för att komma upp och säga hej?

Vi får se säger de, vi har ett rum som är för en person som vi placerar någon i och vi placerar den som bäst behöver det.

 

Brevid mig med en skärm mellan har nästa GBP-opererade kommit och hon ber om vatten, lider med henne och vill nästa skrika åt sköterskan att ge henne vatten för det är så hemskt.

 

Ringer till Ingemar och säger att han inte behöver komma eftersom anhöriga knappt är välkomna men han vill ändå komma. Jag ber honom då om öronproppar och munspray.

 

Vid halv femtiden kommer sköterskan och säger att hon har fixat "Vip-rummet" till mig och jag rullas in i ett ensamrum som är fullt med leksaker, barnböcker och Pocahontas på väggarna och en stor TV. Nu kan Ingemar få komma upp när han vill säger de och jag ringer hem.

 

Nu tycker de att det är dags att tömma blåsan och jag får traska upp jätteförsiktigt, illamåendet kommer tillbaka men jag kämpar på. Att få igång kisseriet är jätteknepigt men med ansträngning funkar det. Ser att urinen är grönblå och det har jag läst om att den kan vara eftersom de sprutar in någon vätska under operationen.

 

Jag har varit duktig på att blåsa i system-22 och gjort det lite då och då, kanske två gånger i timmen. Får nu dricka i små klunkar men max en halv liter första dygnet.

 

 

 

 

Nu är det gjort!

Nu har jag en liten, liten magsäck som ännu bara tar mot släta soppor.

Fick åka hem igår, allstså dagen efter operationen vilket var väldigt skönt för att på lasarettet får man ingen ro :)

 

På Måndag morgonen när jag kom in visade det sig att jag hade 1,2 kilo kvar till målvikten. Sjuksköterskan var mycket tveksam till att det skulle bli operation men tog med oss till operation där hon innan hon lämnade oss lovade att hålla tummarna för att det skulle bli av.

 

Ingemar och jag fick sitta i väntrummet och vänta och det kom en ny syrra som gick in till operation för att få klartecken, inte heller hon kunde ge besked men sa att jag skulle byta om till operationskläder .

På med opertionskläder, vit skjorta, stödstrumpor o.s.v.

 

Nu var det en lång väntan, jag var jätte tjurig och irriterad. Efter 20 minuter kom nästa person som pratade i telefonen med kirurgen och hon frågade mig hur mycket jag gått ner. Hörde i telefonen en man som sa: Det räcker!

 

Vips var det dags att göra de sista förberedelserna. En pacemakersköterska väntade på att få ställa om pacemakern, den skulle ställas om så att den inte behövde tänka själv utan jobbade hela tiden. Den andra sköterskan satt inporten på handloven. 

 

Sedan var det bara att knalla in till operation och lägga sig på en brits där de spännde fast mig och hissade upp mig till stående för att se att jag var fastspänd. De gav mig en liten flaska med något typ saltvatten att dricka.

 

Sedan dök narkosläkaren upp och sa "God Morgon" jag svarade med att jag vill hellre att han skulle säga "God Natt" till mig för det var han som skulle se till att jag sov.

Ja, jag ska ju alltid försöka vara rolig.

 

En av sköterskerna berättade att när operationen var klar skulle jag kravla över i en säng som de skulle ställa brevid, jag såg något frågande ut men de sa att det skulle jag vara så pass pigg att jag klara.

 

fortsättning följer..

 

...Nilla...

Klockan är straxt före fem på morgonen när jag nu sitter här och dricker mitt kaffe. Har sovit ganska skapligt när jag väl somnade, erkänner att tankarna for runt på kudden först.

 

Känner mig inte speciellt nervös ännu utan bara lite otålig.

 

Nu går vi mot ljusare och lättare tider, eller hur?

 

 

Dagens Naturdiet!

 

När jag ser tillbaka har de här tre veckorna gått fort men trodde nog inte att det skulle vara så tufft som det till slut blev. Det tuffaste har varit att jag inte tappat den vikt som är tänkt och jag är fortfarande super rädd att de ska säga åt mig att gå hem imorgon. Troligvis skulle jag bryta ihop men sedan komma igen.

 

Ska bli skönt när det är över och jag inte har en tid att passa i vikttapp utan det kan ta den tid det tar. Bara jag går neråt och inte upp och att hjärtat lugnar ner sig och inte strular.

 

Snart är det dags att ta duschen med bakteriedödande och sedan ta sprutan med blodförtunnande. Packa det som ska med, ladda kaffebryggen. Kaffe och vatten får jag dricka före klockan fem imorgon efter det blir det inget.

 

Efter kaffe imorgon ska jag ta en ny dusch med samma hemska svamp och hårtvätt. Håret kommer att vara som svinto men det får vi fixa när vi är hemma igen. klockan sex ska jag ta medicinen som jag fick med hem.

 

Undrar vad jag ska packa med och hur dags jag är på avdelningen. Funderar på om jag ska ha datorn med mig eller.... nä det kan vara, och jag räknar med att få åka hem på tisdag.

 

Undrar om jag kommer vara frusen efter och om jag ska ha fårskinnstofflor, jo det får det nog bli. Boken jag nu läser och mobilladdare. Toalettsaker och Lypsyl.

 

Vi tog den här bilden idag 

 

 

Ännu har jag inte gett mig och försöker tappa de gram jag kan, vaxade hakan och fick bort tre strån men de var tjocka.

 

Tog en halvmils promenad som var något av en pina för jag kände verkligen av höjningen av betablockare. Var riktigt segt. Vädret gjorde det inte direkt bättre för ett tag blåste det kraftig motvind så jag stog still och något kom ner från himmelen som samtidigt piskade ansiktet. Fullföljde i alla fall och maken berömde min styrka och envishet när jag kom hem.

 

Såg sedan på stafetten 4 gånger 5 kilometer skidor och tror jag brände lite till då för herregud vilken pärs men GULD blev det.

 

Ut igen och trotsade vädret genom att gå till ICA och inhandla de sista Naturdieten och diverse som jag får äta när jag kommer hem. Tänkt mig vara hemma på tisdag eftermiddag och då ska det finnas.

 

Deppigheten har släppt lite men jag är skör, det kan jag gott erkänna. Här om kvällen när det var som värst och låg och pratade innan vi skulle sova frågade Ingemar var mitt positiva tänkande tagit vägen......... Ja, tänk det har jag tydligen lyckas tappa men inte kroppshydda. Tror det uttalandet gjorde att det vände lite, för jag är faktiskt chef över min hjärna.

 

 

Tror dietisten blev lite trött på mig och mina frågor.

 

Vikten var 102,5 kilo och målet de vill ha på måndagmorgon är 101 kilo. Visserligen trodde inte dietisten att de skulle säga ifrån men samtidigt var hon inte säker. Tråkigt att jag inte kan visa att jag verkligen gjort som jag ska.

 

Eftersom det är svårt för mig att lyckas gå ner nu kommer det inte vara superlätt efter operationen heller. Ja inte för att det är superlätt för någon men jag kommer nog inte att tappa lika snabbt som de jag ser före och efter bilder på FaceBook.

 

Emma som dietisten heter frågade hur jag skulle ställa mig till att skjuta upp operationen och jag sa precis som jag känner "Jag går hem och skjuter mig" oj, hon såg lite förvånad ut. Men jag förklarade att jag faktiskt mår ganska psykist dåligt. Jag lovade sedan att köra in i kaklet över helgen.

 

Men ändå tänk det är bara nio mål kvar.

 

...Nilla...

Men vad spelar det för jävla roll om det inte blir vi nån gång

över plattorna på Sergils Torg

 

...Nilla...

MEN, idag mår jag faktiskt bra!

 

Har druckit jättelite eftersom det var det som hjärtläkaren vill och konstigt att jag inte alls känt mig konstig.

 

Ser fram mot att komma till dietisten imorgon och få väga mig och se vad den vågen vågar visa, tar med mig skjutvapen ifall ;)

 

Letade lite efter recept förut på Grönaärtsoppa men de flesta jag hittade var det champang i, kanske inte lämpligt att börja med alkohol första veckan. Champangen var inte kokt utan ska hällas i precis innan servering. Får göra en egen variant med protienpulver.

 

...Nilla...

Börjar nu nedräkning på allvar. Fyra naturdiet tetror om dagen i fyra dagar och så har jag en kvar till kvällen, det blir 17 stycken.  Kommer att dröja innan jag tänker sörpla på en sådan efter dom 17 det kan jag lova.

 

Räddningen har varit ändå att kunna dricka vatten och har druckit cirka två liter om dagen. Idag ringde dietisten som pratat med hjärtläkaren och nu vill de att jag inte dricker så mycket. En till en och halv liter om dagen max.Jaha tror ni jag tycker det är mottigt?

 

Jag fick iallafall boka en tid med dietisten till på fredag morgon för en kontrollvikt.

Känns skönt att få den kollen för deras våg kan även mäta vätskemängd ifall det äär så att kroppen samlar på sig.

 

 

Jaha, då var det en kontroll på hjärtmottagningen som inte alls gick som jag ha tänkt.

 

Mitt hjärta håller på att öka i flimmer och slår på tok för fort och då för mesta på nattetid. Min plan var att få godkännt på att få dra ner på mina betablockare men det blev precis tvärtom, fick öka på den gånger fyra.

 

Pacemakern ställdes också om. Läkaren frågade mig om jag inte känner att jag inte mår bra, att jag blir yr ibland t.ex. Jo visst men det är väl inget att bry sig om brukar jag tänka. Tydligen tänkt fel där. Finns det någon motsats till Hypokonriker? Förnekelse kanske.

 

När jag tränar jobbar hjärtat bra och då är det inget flimmer och en helt normal ökning av hjärtverksamheten. Det kan läkaren se eftersom hon kan se klockslag och datum. Hon såg också att jag hade en lugn jul :)

 

Det är ingen fara för operationen utan den planeringen fortlöper, är uppkopplad under operationen och övervakad. Pacemakern ställs om inför operationen och kommer sedan att ställas tillbaka och en ny kontroll om några veckor planeras.

 

Men usch vilket bakslag det här var och jag har sedan mått pyton hela dagen vilket också kan bero på att pacemaken är omställd och det tar lite tid att vänja sig. Faktiskt orkade jag inte till gymmet utan hoppade det.

 

 

Vågen är inte snäll mot mig. Visserligen blev det 1,1 kilo den här veckan men det är för lite.

 

Ringde till dietisten för att rådfråga. Dietisten tyckte jag skulle fortsätt precis som jag gjort: Fortsätta träna, dricka fyra Naturdiet och dricka vatten. Vi skulle höras igen på fredag och då skulle jag eventuellt få komma upp till VIN och väga mig. Inte stressa upp sig för vikten för det var inte bra.

 

Eftersom jag skulle till frissan i morse klockan nio hann jag med en promenad, visserligen bara två kilometer men jag hann ändå dra på mig skoskav.... Strumporna var förstora och det blev ett veck.

 

Compeed är lösningen ooch jag var till gymmet efter jobbet och drog 30 minuter på "Cross over". 

 

Gör vad jag kan iallafall det ska ingen säga.........Jo visst jag skulle kunna träna i flera timmar varje kväll, och den tanken finns.

 

...Nilla...

Stresshormon är något som kan göra att kroppen inte släpper vikt.

 

Idag går tiden så långsamt och jag har långtråkigt. Dessutom fryser jag mår lite illa och känns dimmigt i huvudet och trött. Ser fram mot att se vad vågen törs säga mig imorgon.

Kan vara läge att ringa dietisten för att rådfråga.

 

Gick 5 km på förmiddagen i regn och rusk. Har packat träningsveckan till morgon eftermiddag och tänker försöka få till ett pass varje dag i veckan.

 

Veckan börjar med ett besök hos frissan, tisdag besök på hjärtmottagningen och onsdag tandläkaren.

 

Ser fram mot att efter operationen få börja med andra soppor. Tänker på soppa gjord på gröna ärtor med liten klick cream frace med pepparrot :) . Mosperioden får det bli fiskbullar och potatismos och så har jag färdigkokt dillkött i frysen som jag ska mixa, Inte långt kvar nu.

 

...Nilla...

 

 

Nya tag idag för jag ger mig inte

 

Kanske inte bara idag utan de sista dagarna har jag sett till att förbruka kalorier. Torsdag och fredag var jag på gymmet och körde 30 minuter Cross trainer.

 

Idag började dagen med att gå Boberga rundan som är cirka 5 kilometer. Var lite irriterad när jag gått den första kvarten och min RunKeeper mapp inte hade hittat var vi var utan sa att jag gått 0,00 kilometer med en hastighet på 0,00 kilometer i timmen.

 

Stundvis var vägen knappt gångbar, svallis och jag halkade till några gånger så där så att man måste spänna till magmusklerna rejält för att återfå balansen. Bäst är det oftast mitt på vägen men eftersom jag har musik i öronen när jag går hör jag inte om det kommer någon bil bakom och det skulle vara lite retligt :)

 

Har sedan under dagen varit ute flertal gånger och även om det varit kortare promenader har jag iallafall rört på mig i massor.

 

Men jag har även hunnit med att fantisera om lite olika klädköp som jag kan tänka mig vart efter:

 

Blir så jävla orolig för att jag inte ska klar av att nå målvikten.

 

Vet inte vad jag ska göra åt min kropp som inte fattar att den ska tappa vikt, hittills 2,7 kilo på 12 dagar. Målet är 6,5 kilo på 21 alltså 9 dagar kvar och 3,8 kilo.

 

Inget fusk bara Naturdiet Max 800 kalorier per dag, dricker massor med vatten och rör på mig.

 

Får fantasier om att jag går i sömn och äter om nätterna. Eller att någon varit på Coop och ICA och sprutat in 2000 kalorier i varje tetra. 

 

Funderar också på om jag till nästa helg ska skaffa vätskedrivande medicin och bada bastu i timmar.

 

Tappar liksom motivationen och känner mig ganska förtvivlad. Tänk om jag får åka hem utan operation på grund av att min kropp inte fattar. Tror att det här beror på allt bantande jag har gjort tidigare och då förstört något.

 

Tänk också om jag får bli opererad och jag ändå inte går ner.......

Mardrömm Mardrömm Mardrömm

 

Undrar lite hur jag ser ut om ett år, troligen skrynklig kropp men som mår bra och orkar.

 

När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna känner jag rastlöshet och vill bara att det ska bli läggdags. Vanligtvis brukar jag laga mat och plocka med disk men nu är jag knappt i köket, har inget där att göra och Igge får sköta sina matintag bäst han vill. 

 

Ser på TV.n och blir irriterad på alla matprogram och hamburgarreklam. Jo det är lite halvtufft nu faktiskt, eller i allafall i kväll. Dagarna är det inga problem utan de knallar på i ganska snabb takt är inte speciellt sugen eller hungrig då. Men fryser och sitter invirad i en filt vid skrivbordet.

 

Tänk att jag har valt bort en resa till underbara Aruba, skulle ju faktiskt åkt om fyra veckor. Galet alltså!

Hoppas nu att min syster och jag kan ta en tripp till Turkiet när hon fyller 60 år i augusti. Bara någon tar hand om Svängbäng som är en minigris som hon ska få i födelsedagspresent.

 

Tolv flytande dagar kvar

 

...Nilla...

 

Mycket som ska fixas inför operationen och jag planerar och fixar.

 

7/21

Kan man också säga :)

 

Mår bra men är väldigt rastlös, vankar fram och tillbaka och får inget gjort.

Skönt att åka och jobba imorgon.

 

Innan jobbet ska jag till Vårdcentralen och lämna prover. Prover som ska tas inför ett besök på hjärtmottagningen nästa vecka plus att prover ska tas inför inskrivningen på avd 12 som är på torsdag.

 

Behöver också fixa till naglarna innan eftersom de nu är superlånga och vid operationen är det inte tillåtet med nagellack.

 

Min andedräkt är nu så man kan ta död på skadedjur med den men inköp av SB12 ska nog hjälpa. Tipset om tuggummi är kanske bra men för mig tror jag det triggar igång hunger.

 

Ett In Door Walking pass fick hjälpa mig idag mot rastlösheten. La inte på så mycket motstånd som ledare, som var en gapig typ, beordrade om. Tänkte  att det var bättre att överleva :)

 

Imorgon ska jag ställa mig på vågen och se vad den visar. Eftersom jag ska få bort 6,5 kilo måste jag ha tappat lite mera än två kilo för att vara i fas. Rapporterar imorgon kväll om resultatet.

 

 

Mår riktigt bra idag

 

Kände mig först lite matt men efter att jag varit ute ett varv till affären kände jag mig så pigg att jag gick runt samhället som är två kilometer.

 

Har även bytt lakan i sängarna och tvättat. 

 

Tog ett varv till solariumet och låg i värmen i tjugo minuter, önskade det varit längre men nya rör.

 

Funderar på att städa lite bland mina kläder, finns nog en del som kan få gå till Tradera.

 

Kollar alltid lite på Tradera, trots köpstopp, för att se vad priserna går upp till. Under januari månad har det varit dåligt, antaligen har folk inte haft pengar men nu är det ganska full fart. 

 

När mina kläder sedan blir förstora då ska de ut till försäljning och nytt kommer att ramla in.

 

Angående flytfödan är de på pulver vidriga men de färdiga på tetra "naturdiet" är inga problem. Modifast chokladpudding är också okey.