axelsmormor

I fredags hade vi begravningen av min mamma. Den blev så fin och vacker och jag vet att mamma log och gillade den.

Massor av blommor men det finaste var när Sally framförde solosång, Gabriellas sång. Hon sjöng så fint och starkt. Vilken tjej. Prästen pratade om mamma med både alvar och humor och det är precis som det ska vara.

Nu känns det ganska bra även om hon saknas mig och det ibland värker i bröstet av sorg. För att övervinna det tänker jag att det är "bara" känslor och de är inte farliga.

Sorgen är inte över på långa vägar men den tar inte längre samma plats i mitt liv.

(imorgon ska jag skriva om hur jag hamnade mitt i en vigsel)

Nilla