Sorgarbete
Jag har många gånger tänkt på frasen "beklagar sorgen". Den har för mig varit konstig att säga och undrar vad den har för innebörd. Men nu i min sorg känns den bra när någon säger eftersom att när personen som jag möter säger de orden vet jag att den vet och det är värdefullt.
Hur mår jag då?
Det går upp och ner. Ibland känner jag att jag bara vill vakna och att det var en ond dröm. En del stunder känns det okey men sedan åker jag ner i diket igen.
Tänker mycket på om jag har gjort allt jag kunde för henne sista tiden. Det är naturligtvis så att jag kunde ha tillbringat mera tid hos henne, besökt henne oftare, tagit med henne på mera upplevelser o.s.v. Men ville hon det då?
Jag måste låta livet gå vidare.
Tack alla ni som gett mig stöd och tröstande ord,
Skönt att ni finns.
Mamma från resan till Malmö juni 2009
Nilla
Tänkte på samma sätt när det gällde min pappa, skulle man ha gjort mer, pratat mer o.s.v Men, gjort är gjort och solen går upp imorgon också.
Det är svårt, men man får försöka minnas tillbaka på det goda och det friska och att livet faktiskt går vidare.
Ha det så bra!
Var jag som skrev ovanstående...missade namnet...börjar bli gammal och gaggig uppenbarligen
Mamma, du behöver inte tänka så för jag vet att du har gjort allt och att mormor också tycker det.
Och så en annan sak som jag märkt:
Livet är bra konstigt, så är det bara.
Älskar dig!
