Naturligtvis saknar jag dem
Mår egentligen ganska bra men naturligtvis saknar jag mina föräldrar. Det är så konstiga tankar ibland. Tänker att jag ska fråga pappa om något eller visa mamma något. Vill på morgonen ringa till pappa och småprata lite.
Tänker att IFK spelade oavgjort i måndags, skulle pappa tyckt varit bra. När brorsans grabbar springer på tävlingar och det gått bra så solta och glada de hade varit.
Pappa hade gått och blängt på min bil som jag inte gjort iordning och ifrågasatt det, säkert tyckt att det var slarvigt. Pappa och jag hade småskrattat och retat syrran för att hon nu bytt sin lilla bil mot en annan liten bil som vi kallat "leksak" eller "bärplockare".
Förra våren ville mamma så gärna se när grodorna spelade i Janssons kärr och jag hade lovat henne att hon skulle få följa med i vår.
Jag gråter inte längre men sorgen och saknaden finns.
....Nilla...
