Skrattet har tysnat
Jag är dyster, jättedyster!
Undrar var jag ska börja min berättelse om mitt eländiga tillstånd!
Du som inte tycker om gnäll kan sluta läsa här för nu börjar det:
I måndags var jag och tränade och jag kände under passet att min hälsena protesterade och som vanligt vill jag inte lyssna. Nu måste jag lyssna för nu har jag så ont, smörjer med värksalva och måste nog börja äta inflammationshämande. Ställer in träningen några dagar.
Igår åkte jag från Nyköping för att i min lägenhet skulle avloppsrören fixas och man fick inte spola något på 24 timmar. Hemma i Husby finns det visserligen inget vatten eftersom vi byter rör men det går att använda toaletten med hinkar med vatten.
Ett paket från Ellos fanns att hämta på Ica och det var ett par nya jeans till hösten och en jeansskjorta. Jeansen var för korta och jeansskjortan gjorde att kostcirklarna jag har runt midjan blev väldigt markerade. Bara att skicka tillbaka.
Okey men nu kommer det värsta: När jag kommer till jobbet i morse och tittar ut undrar jag var är min cykel? Står den utanför lägenheten, eller? Tankarna virvlar och när kollegan kommer uttrycker jag min oro. Hon berättar då att det ligger ett avklippt slanglås utanför på gräset. Vi går ut och mycket riktigt, DET ÄR MITT LÅS!
Blir så arg, ledsen och besviken!
Tröstade mig med en pizza och ny CD
Oskar Linnros
Ringde på eftermiddagen till Jesper i Malaga och han berättade att han hade vunnit tävling om bästa cocktail! Drinken var en blandning med choklad, apelsin och chili. Låter riktigt gott!
Skönt att han kommer hem på tisdag för nu längtar jag efter honom.
.....Nilla....
Skickar dej en stor stor styrkekram!!!
Love you!
Puss
Men vad fasen kan de inte låta bli din cyckel du måste backa in den då får ingen loss den.
Mamma...? Kan man inte klippa av låset lika lätt på en inBACKAD cykel som på en framåtkörd cykel?! Hur tänkte du nu? Inte alls eller hade du bara otur när du tänkte?