axelsmormor

Nu så, har han kommit iväg till Malaga. Tyvärr var han inte helt frisk och ganska blek, men vi får hoppas han piggar på sig snarast.

Vi åkte till Arlanda och rände runt där för att hitta rätt, jag har alltid varit vid terminal 5 och inte haft en tanke på att det fanns flera. Men det var bara att knalla på och det var inte svårt att hitta.

Det kändes lite oroligt när vi såg honom försvinna in genom säkerhetskontrollen, första gången han åker helt ensam, jag har aldrig åkt ensam. Vi pratades vid två gånger innan han klev på planet och vi bestämde att han skulle ringa när han landat.





Hemma sitter jag sedan och väntar och väntar. Planet skulle landa klockan sju. Under kvällen hinner jag få ihop en heldel fantasier om vad som kan ha hänt eftersom han inte ringer. Kollar på vad en resa till Malaga skulle kosta om jag nu behövde komma till undsättning (hittade riktigt billiga resor).

Kvart över tio ringer han.....Mobiltelefonen var urladdad.........den tanken fanns inte med i mina scenario jag haft under kvällen. Han var framme och var då ute på en barrunda.....hade inte tid att prata med mig.

Idag har jag tänkt på vad som faktiskt kan bli problem med att han är där, något mera realistiska tankar:

Vi får inte igång DVD
Boxern till TV:n hänger sig
Jag vill ha en låt till på MP3
Datorn krånglar
Jag förstår inte någons engelska uttryck på Facebook
Han blir brunare än mig (har aldrig hänt förut)
Katten får en depression

Och bilen behöver klippas:


...Nilla...