axelsmormor

Försöker nu hitta tillbaka till vardagen men går lite på halvfart. Jag orkar det jag orkar och måste låta min sorg få ta den tid den tar.

Idag tog jag mig i kragen och var på ett spinningpass. När det blev tugnt sa jag, i tanken, till mamma och pappa att hjälpa mig och de fick ett ben var att dra runt. Hjälpte jättebra och jag kände att mamma var lika envis som vanligt och att pappa bara fick hänga på. Låter det helt sjukt? För mig var det en skön tanke.

Mamma och pappa har/hade en katt vid namn Maja. Maja var deras guldklimp, kanske mest pappas som skämde bort henne allt han kunde, stekte bacon till henne på morgonen, köpte vispgrädde och hon sov vid hans fötter.



Vi, syskon, har resonerat om vad som ska hända med Maja, ingen av oss hade egentligen plats för henne. Men Jesper och Ingemar tyckte att vi hade det så nu är man med katt då:

Eftersom vi inte vill att Maja ska dra från oss har vi bestämt att hon ska vara inne en vecka innan hon får gå ut, vilket innebär att hon måste använda låda för att uträtta sina behov.



Tror ni hon fattar vad lådan ska användas till?

Nilla