Nya tider
För ett år sedan blev det en stor förändring i mitt liv. Min kära mamma fick sluta kämpa mot sina sjukdomar och somna in till den totala vilan.
Nu började en tid med sorg och att försöka stötta pappa som mist sin livskambrat och blev ensam i sitt hem. Det var naturligvis jobbigast för honom även om vi andra kände att mamma saknades oss. Vi hade ändå våra familjer och en vardag att luta oss mot. Pappa vart påmind om att hon var borta i varje minut.
Två månader senare tog även pappas liv slut och nu var hela min grundtrygghet rubbad. Det har tagit mycket kraft både fysiskt och mest psykiskt. Mycket att ta tag i och många tårar och sorgen känns som om den aldrig tar slut utan den måste jag leva med. Vissa dagar tänker jag inte mycket på det men i perioder är jag mycket ledsen och bara "ältar".
Nu har jag bestämmt mig IGEN!
Jag mår bäst både fysiskt och psykiskt om jag tränar och får upp konditionen. Därför var jag nästan två timmar på gymmet idag.
Tänkte på att inte ta för höga vikter utan försökte ta det skapligt lungt. Trots det var benen som gelé när jag gick därifrån och hur morgondagen känns vet bara gudarna.
...Nilla...
