axelsmormor

Inne i en period med svårt att sova nattetid utan min hjärna jobbar på istället för att koppla av.

I natt försökte den lösa en del samhällsekonomiska svårigheter vi står i. Skattepengarna för vår välfärd räcker inte till. De pengar en medelsvensk betalar i skatt går 85% tillbaka till en själv i form av skola, sjukvård, dagisplats, äldrevård, sjuklön, rent vatten, snöröjda gator o.s.v.

15% går till solidaritet, jag betalar för det som kostar mera än vad en normalsvensk är i behov av. T.ex. en peacemaker, en cancerbehandling, funktionshinder o.s.v.

Misstankar om att det finns de som "skor" sig på våra skattemedel finns, jag säger inte att det är så, men jag har hört att det finns misstankar ;).

Om vi försöker sätta ett rimligt tak för vår välfärd: våra gamla och funktionshindrade ska få ett gott liv (svårt att definiera ett gott liv, jag vet), de som är sjuka ska få den vård som behövs, Vägarna ska hållas framkomliga ochinte vara farliga, de som är sjuka ska få för förlorad arbetsinkomst, skolan ska vara en fungerade verksamhet där alla känner trygghet och får det stöd som de behöver för att förbereda sig för vuxenlivet o.s.v.  

Hur ska vi finansera det då? Jo naturligtvis med skattemedel men skattesatsen får regleras i efterhand, året efter vid deklarationen. Har det kostat mera än vad skattesatsen varit får vi betala mera i skatt, har det kostat mindre får vi tillbaka.

Inte vet jag men det skulle bli svårt att kunna motivera för befolkningen varför någon som jobbar inom offentliga sektorn ska ha en "fallskärm" eller att det ska användas skattepengar till något som kanske inte är högt värderat för de som betalar skatt.

Får väll se om jag utarbetar ideén under följande natt ..... men hoppas inte det för egentligen behöver min hjärna sova.

...Nilla...