Vemod i mitt sinne
Den här veckan har kantast med en form av vemod. Det är nu en vecka kvar tills jag lämnar Nyköping som varit min arbetstad sedan 2003 och jag går mot nya utmaningar. Det finns så mycket som jag kommer att sakna, vore fel att börja räkna upp det här för då skulle det här inlägget bli så långt.
Men jag kommer inte sakna vägen.
Idag när jag åkte hem kom jag ifatt en bil som höll 40 km i timmen. Okey att det är vinterväg men 40 och den här vägen finns det inte så många ställen att köra om på. Nu visste jag att jag hade gott om tid till färjan så jag tog det ändå med ro. Tyckte mest synd om människan som kör framför mig, trots 40km/h bromsar hon ner i kurvorna. Måste verkligen vara livrädd där bakom ratten.
Ibland när jag kör den här vägen känner jag mig också osäker men om jag då har bilar bakom mig ser jag till att svänga åt sidan och låta övriga köra framför mig. Jag blir mera stressad av att ha bilar som trycker bakom än attsjälv ligga bakom någon som inte kör så fort (nja 40 km/h är ju ändå gränsfall).
...Nilla...
