axelsmormor

 

 

Natten efter operationen var jag vaken flera gånger, fick be om smärtlindring och medel mot illamående. Var uppe på toaletten.

 

På morgonen fick jag höra att jag snart skulle bli förflyttad till avd 12. Fick en skål med yoghurt som skulle vara 1 dl men jag tyckte det verkade som mycket mera. Jag tog tesked efter tesked och var livrädd för vad som nu skulle hända men allt gick bra förutom att jag inte orkade med mera än hälften. Galet att jag blir mätt på 0,5 dl yoghurt.

 

Får en handduk så att jag ska kunna gå på toaletten och fixa mig men toaletten var hela tiden upptagen.

 

Hade inte hunnit upp förrän de kom från 12:an och jag fick åka säng bort genom korridorerna på Vrinnivi. En av sängförarna säger att jag ska få ett ensamt tillfälligt rum. Låter ju bra och i efterhand förstod jag hur hon tänkte när hon sa det för rummet jag blev inrullad i var ett behandlingsrum med skrivbord, dator och undersökningsbrits.

 

Men egentligen ingen nackdel förutom att det inte fanns någon toalett utan när jag hade klätt på mig fick jag gå en ganska lång bit på skakiga ben. Fick frågan om hur jag ställde mig till att åka hem idag och sa att det gjorde jag gärna. 

 

När jag är klädd tänker jag att jag kan ta och sätta mig i dagrummet för att sitta upp, vilket är bäst för att motverka lunginflammation. På väg ut möter jag kirurgen och ett gäng sköterskor och han säger att "oj, vad pigg du ser ut" , sedan berättar han att allt gick mycket bra, viktminskningen invändigt hade lyckas väldigt bra och det hade inte varit några problem alls att utföra operationen. Sjukskrivning i fyra veckor och så berättade han om vikten av att ta medicinerna som han skrev ut. Han gav också klartecken för mig att åka hem. 

 

Fick sedan ett glas med nyponsoppa till mellis och herregud så sött. Det gick iallafall bra att få ner även om jag fortfarande föredrog vatten. Nu kommer dietisten och frågar hur jag mår och ger mig alla möjliga tips på vad jag ska tänka på nu i matväg. Viktigast är att få i sig rikligt med protein och att då tänka på att färdigköpta soppor oftast innehåller för lite protein och att jag då behöver mixa ner extra kött, fisk eller ägg. Två gånger per dag ska jag dessutom blanda i proteinpulver i maten. Om cirka 6 veckor kommer jag få ett återbesök till dietisten för att göra en kontroll på hur allt går. 

 

Under tiden jag pratar med dietisten ser jag en man som kommer och tar kaffe som jag känner. Det är en kompis från samhället som varit inne och gjort en liten opertion men som snart ska åka hem. Kul att se någon från verkligheten för faktiskt så känns allt lite overkligt.

 

Plötsligt är det någon som kommer bakifrån och ger mig en puss i pannan. Det är systerdottern Veronica som jobbar på en avdelning en trapp ner som kommer och tittar till mig. Känns jätteskönt.

Tack för det Veronica.

 

Men jag är så trött så trött och går in och lägger mig på sängen och slumrar en timme.

 

Går ut igen i dagrummet för jag förstår att det är dags att äta lunch.... Får en skål med Broccolisoppa och den luktar så att illamåendet sköljer fram. Undrar hur det här ska gå....

 

Nu dyker Ingemar upp och jag tvingar mig att börja sörpla i mig soppan, går förvånansvärt bra när jag väl börjat och får i mig mera än hälften. Under tiden kommer utskrivningssköterskan och pratar med mig och ger mig diverse papper, ett gäng sprutor med blodförtunnande och några starka smärtlindrande tabletter att ta med hem.

 

Nu hjälper Ingemar mig att packa ihop och vi åker hem. Hemma lägger jag mig på soffan och sover säkert i två timmar, den första ordentliga sömnen tror jag. Underbart att vara hemma i lugn och ro.

 

 

...Nilla...