axelsmormor

Nu är det gjort!

Nu har jag en liten, liten magsäck som ännu bara tar mot släta soppor.

Fick åka hem igår, allstså dagen efter operationen vilket var väldigt skönt för att på lasarettet får man ingen ro :)

 

På Måndag morgonen när jag kom in visade det sig att jag hade 1,2 kilo kvar till målvikten. Sjuksköterskan var mycket tveksam till att det skulle bli operation men tog med oss till operation där hon innan hon lämnade oss lovade att hålla tummarna för att det skulle bli av.

 

Ingemar och jag fick sitta i väntrummet och vänta och det kom en ny syrra som gick in till operation för att få klartecken, inte heller hon kunde ge besked men sa att jag skulle byta om till operationskläder .

På med opertionskläder, vit skjorta, stödstrumpor o.s.v.

 

Nu var det en lång väntan, jag var jätte tjurig och irriterad. Efter 20 minuter kom nästa person som pratade i telefonen med kirurgen och hon frågade mig hur mycket jag gått ner. Hörde i telefonen en man som sa: Det räcker!

 

Vips var det dags att göra de sista förberedelserna. En pacemakersköterska väntade på att få ställa om pacemakern, den skulle ställas om så att den inte behövde tänka själv utan jobbade hela tiden. Den andra sköterskan satt inporten på handloven. 

 

Sedan var det bara att knalla in till operation och lägga sig på en brits där de spännde fast mig och hissade upp mig till stående för att se att jag var fastspänd. De gav mig en liten flaska med något typ saltvatten att dricka.

 

Sedan dök narkosläkaren upp och sa "God Morgon" jag svarade med att jag vill hellre att han skulle säga "God Natt" till mig för det var han som skulle se till att jag sov.

Ja, jag ska ju alltid försöka vara rolig.

 

En av sköterskerna berättade att när operationen var klar skulle jag kravla över i en säng som de skulle ställa brevid, jag såg något frågande ut men de sa att det skulle jag vara så pass pigg att jag klara.

 

fortsättning följer..

 

...Nilla...