Den där hemska natten
Det är nu fyra år sedan den där hemska natten när jag blev väckt av telefonen med meddelandet att det var slut för min pappas levnadsdagar.
Sorgen och saknaden finns och kommer alltid att finnas men den har blivit en del av mig som jag accepterar.
Finns varje dag stunder som jag tänker på både mamma och pappa med leende, på deras humor. Varje gång jag kokar ägg t.ex. tänker jag på att mamma berättade hur de brukade prata på morgonen när de åt ägg om hur jag vill ha mitt ägg kokt "Der här hade inte Nilla ätit".
Varje gång jag ser en skåpsdörr stå öppen tänker jag att om mamma eller pappa sett det hade de frågat om min lillebror Janne varit där eftersom det var en ovana han hade.
Tänker ofta på resorna vi gjorde tillsammans mamma, pappa, syrran och jag.
Varje gång jag köper tulpaner låtsas jag att det är pappa som köpt dem till mig eller att de är mammas men att de står på mitt bord istället.
Jag gråter inte längre som jag gjorde förr men ibland känner jag ett vemod men oftast tänker jag på dem med glädje.
Pappas fiskebod och brygga.
...Nilla...
Kommentarer
Trackback
