axelsmormor

Undrar vad folk tänker

Helg igen, det fick fort, fattar inte riktigt var den kom från.

 

Att veckorna går fort beror på att jag har helt fullt upp på jobbet och har roligt.

 

Eftersom jag väntar mig en sjukskrivning försöker jag se till att de uppgifter som är under våren blir gjorda så att det inte ska vara massor när jag kommer tillbaka och att den som ska hålla i trådarna inte ska få för stor belastning.

 

På facebook är jag med i tre grupper som är kopplade till gastric bypass (vi somhar/ska operas eller vi som funderar på det, gatric bypass före/efter och gastric bypass Östergötland). I dessa grupper får jag mycket information och jag kan själv ställa en fråga. Vi delar där mycket tankar och funderingar.

 

Många gånger handlar inlägg om omgivningens inställning och om hur många möts av negativa kommentarer. 

 

När min syster bestämde sig för att söka operation blev jag jättesnopen! Min tanke var att "Men herregud så stor är du väl inte"....... 

 

Trodde inte att någon under 150 kilo och utan svår földsjukdomar av fetma blev opererad. Trodde nog lite att sjukvårdens inställning var att då fick man "skylla sig själv". Därför var jag lite anti först, lite rädd också för att Syrran skulle utsätta sig för en operation för en operation är alltid en risk.

 

När jag sedan under hösten fick söka vård för hjärtflimmret och kolla upp pacemakern tog jag upp frågan med en läkare som tyckte att det nog skulle ha sina fördelar för mig och för mitt hjärta.

 

Funderade många varv och frågade min syster om en massa och googlade runt. Tog upp saken med familjen där alla medlemmar inte var helt positiva men inte heller helt negativa.

 

Började prata lite med vänner om det och har blivit blandat bemött men faktiskt till mestadelen positiva, bara några som pratat om allt negativt de hört med lite skrämmsel propaganda. Att det goda i livet ska försvinna och att jag sedan aldrig ska kunna njuta av varken mat eller dryck är inte sant.

 

För läkaren jag träffade på Vårdcentralen var det helt solklart hon tyckte att det var det bästa med de besvär jag har. Ingen tvekan från henne utan hon fixade remiss, hon var bara inte säker på hur de skulle se på mitt hjärtfel, om det skulle vara en risk med operationen.

 

När jag nu berättar att det är på gång önskar omgivningen mig lycka till och säger att de är glada för min skull, hör inget negativt, faktiskt. Jag tror att jag har god koll på mina vänner och att faktiskt är glada, som en av dem sa:

"Jag är så glad för din skull för dig vill jag ha kvar hela livet"

 

...Nilla...

 

 

...Nilla...

 

 

 

 

 

 

Jo men alltså jag har nog tänkt ungefär som du tidigare...
Jag är nu glad för din skull om du också gör operationen och jag tycker nog ändå det var en bra hjälp för min mamma för även om hon inte har peacemaker så är det nog väldigt nyttigt för hennes hjärta att hon tappat några kilon!