590 meter upp

För att komma iväg tidigt och hinna med att gå upp på fjället gick vi upp vid sju på fredagsmorgonen. Startade vår klättring vid halv nio. Vädret var mycket lovande och det var bara lätta moln över vår topp.


Det var inte långt till att utmaningarna började, ohoj vad brant det imellanåt var. Det var lerigt, snårigt, bergit och verkligen utmanade  för hela kroppen. Jag fick ibland dra mig upp med hjälp av grenar, klättra över stenblock, in i skrevor och ibland krypa på alla fyra för att ta mig upp.



Vi stannade lite då och då och kollade utsikten.




Efter en timmes klättring pustade vi i några minuter


Tittade på några som var uppe vid djävulsporten som är en klyfta mellan två toppar som många klättrar upp till för att hoppa över. 


På bilden är det en som hoppar..... Helt galet.


Vi var nu kanske halvvägs upp och redan nu var jag bra skitig om händerna och jag kan rekommendera handskar.


Efter två och en halvtimme var vi uppe på toppen.








Vi åt nu vår lilla matsäck och vätskade upp oss för att börja vår nedgång. 


Under färden ner kunde jag inte fatta hur vi tog oss upp. Att gå ner var även det en utmaning. Dels var det halt och ibland fick jag sitta på ändan för att hasa mig ner. Halkade några gånger och blev älerig i baken, haha men det var det värt. Benen skakade och värkte, även det var det värt.

Väl nere var vi verkligen nöjda och stolta,helt otroligt att jag klarat det. Måste göra det igen.

Nu var det dags att äta lunch och vi åt fisksoppa som var himmelsk god. Skönt att tvätta av sig och byta kläder.

Ann skulle nu till jobbet och jag startade min resa hemåt. Hade tänkt hinna till Kiruna men fick stanna i Narvik, trött och i behov av en dusch. 

Vilken dag, fantastisk



...Nilla...

Kommentarer
Postat av: Veronica

Asså återigen! Så jäkla häftigt!!

2015-08-12 @ 08:04:30
URL: http://tjockvawa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0