axelsmormor

 

Igår var det dags för kanalloppet 5 km.

 

Hade lite svårt att äta under dagen och likdant med att dricka. Hämtade Axel på frita och vi åkte hem för att ladda oss. Vi började med att äta glass, kanske inte bästa uppladdningen men vi var sugna.

 

Åt lite makaroner och sedan drog vi omklädda och klara till Söderköping. Axel var förväntansfull och det glittrade om honom av glädje och otålighet. I Söderköping mötte vi upp resten av gänget och inväntade startskottet.

 

När vi drog iväg kände jag ganska snart att det inte var riktigt rätt dag att springa 5 kilometer på men jag gjorde ett försök. När min runkeeper talade om vilken fart jag hade blev jag ändå ganska motiverad att forsätta, hade verkligen bra fart. Jag hade innan loppet fått ett SMS från Ingemar om att han var vid tre kilometer och hejade.

 

Straxt innan tre kilometer bestämmde jag mig för att jag skulle springa till honom och där bryta loppet, kände att det gjorde lite ont i magen.

 

Ingemar och jag gick till målet för att heja in Axel. Grabben kom och han sprang på 28,19, riktigt bra. Han var jättenöjd och tyckte det var roligt. Om han fortsätter att träna kommer han bli en riktig sprinter.

 

Jag hade tänkt att han skulle vara med i Sofialoppet tillsammans med mig men då är han i Portugal, blir alltså inget med det utan jag får springa själv.

 

...Nilla..