axelsmormor

 

Dagarna hemma knallar på och första tiden efter hemkomst var jag väldigt trött och matt. Sov flera gånger om dagen mellan att jag såg på serier på TV. Ingemar som jobbar halvtid och kommer hem vid lunch får då direkt serva mig som sitter och väntar med det jag inte kunnat klara av själv.

 

Använder ryggsäck till att förflytta saker i och flera små olycker händer som t.ex. att kaffet rinner ut i ryggsäcken och att jag har satt mig ner vid bordet och kommer på att jag glömt något. Vissa dagar har jag hållt på för mycket och då har jag fått värk i benet och tagit mera morfin. Nätterna har jag haft mardrömmar och skrikigt att jag suttit fast och väckt Ingemar, har sedan kommit på att det är gipset som tar mot. Ofta varit genomsvettig och varit uppe och vänt på täcke bytt kuddar och tagit av mig nattdress. Faktiskt varit lite rädd på kvällarna och inte viljat att natten ska komma men behövt se till att lägga mig före Ingemar för att jag behövt hjälp med att få saker på plats.

 

Nu när det  snart har gått två veckor sedan operationen är det mycket bättre. Jag äter fortfarande lite morfin men undviker att ta extra. Gipset känns tungt och obekvämt men livet är hanterbart. Längtar efter att få träna igen och nu i helgen när det var fint väder ville jag gärna upp i skogen och springa.

 

I födelsedagspresent fick jag ett jättefint och praktiskt förkläde av svärmor vilket har gjort många saker lättare, kan få med mig mycket mera även om jag också använder ryggsäcken. Orkar också med att stå i köket mera men jag blir trött och det är jobbigt att bara få stå på ena benet hela tiden. Funderar på hur jag kan träna eftersom kroppen längtar efter det.

 

Om en vecka är det första återbesöket och då hoppas jag att allt ser ut att läka precis som det ska. 

 

...Nilla...