Har man ett par vandringskängor ska man använda dem
Leden gick uppför berg genom blandad skog, högt blåbärsris, stigar med rötter och stenar och nedfallna träd. Jag får hålla lite koll på var jag sätter fötterna.
En utkiksplats var väl markerad och utsikten var fin men kanske inte som den vi är van vid.
Efter utsiktsplatsen visade en skylt att vi hade två val, en att fortsätt på leden eller att gå ner i ravinen som kräver lite mera av vandraren. Vi gick naturligtvis då via ravinen som var lite knepig men roligt.
På sina ställen var det extra fin mossa som växte, lite som mattor över stenarna.
Om vi tar den här turen igen kommer vi att göra lite tvärtom och ta oss uppför ravinen bara för att utmana oss lite.
Vi blev rejält svettiga och lagom trötta efter den här lilla trippen.
...Nilla...
Kommentarer
Trackback
