Framme i Svolvaer för tredje gången.
Resan hit gick bra även om den var i längsta laget men jag hade gjort upp en bra rutt. De första 90 milen på lördagen var visserligen bra sega mot slutet men vi stannade ganska många gånger. Jagkom på att det fanns en Naturkompaniet outlet någonstans på vägen och bara kände att jag behövde ett par fjällräven byxor. Hittade också en jättefin ulltröja som kommer bli rikligt använd i vinter.
Framme i Skellefteå åt vi på hotellets resturang och gick sedan och la oss.
Söndagen tog vi oss till Abisko och till ettlitet fjällhotell som var mysigt men inga bra rum. Rummen var små och det luktade gammal sommarstuga, lite unket liksom. Men de hade väldigt fin resturang och jättegod mat. En öl från Piteå bryggeri fick det också bli.
före maten tog vi en liten promenad in i skogen men oj vadmyggorna blev kärvänliga. Gick inte vara där utan vi gick lite på vägarna omkring bara för att få röra på oss. Vi var också inne på godisfabriken som inte är någon fabrik utan bara en affär med massa godis och dricka. Vi köpte tre plattor med dricka och lite godis. Förra året köpte jag en kartong med hammare här som jag sedan sålde på loppisen men det fanns inte nu.
På hotellet sålde de fjällräven T-shirt som jag tyckte var fina och väldigt sköna, köpte mig en.
Så var det dags att inta målet för resan. Kom fram till Svolvaer på eftermiddagen och tog först en kopp kaffe på Kringlan innan vi letade upp vårt hotell.
Hotellrummet är inte så stort men det är fräscht och trivsamt. Frukosten serveras på en resturang på torget så det blir en liten morgonpromenad utmed kajen där måsarna skriker och skränar.
I går, tisdag var det perfekt väder för bergsvandring och vi tog bilen till Haukland beach som ligger mitt på Lofoten, en bilfärd på lite över en timme.
Här var meningen att vi skulle ta oss upp på Mannen som fjället heter.
Första biten blir jag riktigt andfådd på för det är segt uppför för att sedan bli ännu mera uppför. Vissa sträckor går det bra att bara vandra på medans andra är mera klättring mellan klippblock.
Det gäller att ha ordentligt på fötterna och att ta det lugnt. När vi kommit en bra bit upp börjar Ingemar känna av sin höjdskräck och får emellanåt sätta sig ner.
Den sista biten upp på toppen får jag klättra själv för Ingemar var nöjd....eller alldeles för vettskrämd.
Jaha, då var det dags att ta sig de cirka 500 meterna ner då. Lite svårare ner tycker jag och jag får många gånger sätta mig ner på rumpan för att hasa mig ner.
Och foten då? Jo den kändes lite och vi trodde nog att den skulle svullna upp men det gjorde den inte.
Vi tog sedan bilen till Lefknes och åt lasagne för att sedan åka tillbaka till hotellet och vila.
...Nilla...
