En form av lycka
Nu är det två år sedan jag bröt foten. Har längtat efter att kunna jogga igen och har försökt några gånger men foten har då svullnat och värkt. Den senaste tiden har dotter Therese skickat meddelande om att hon är ute och joggar, blev väldigt sugen på
att prova.
Lite orolig för att det ska bli bakslag gav jag mig ändå upp i spåret och kände på det lite smått. Joggade ungefär 1,5 km och det kändes bra och ännu har inte foten svullnat. Det bubblar i mig av lycka för att det ser ut att funka och om det nu håller
i sig kommer jag ge mig på det igen på onsdag.
...Nilla...
Kommentarer
Trackback
