Aningen besviken på min kropp

Efter att ha sovit på vårt pampiga hotell var det dags att lämna Albanien och ta oss in i Nordmakedonien, där vi ska vara i två dagar. 

Efter att vi kommit över gränsen stannade vi till vid Sankt Naum som är ett klosterområdet direkt vid Ohridsjön. Där finns små bodar som säljer allt möjligt som vi inte behöver.


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ett litet skönt stopp. Vi åker vidare och målet är Nationalparken Galicia där vi ska göra vår vandring som ska vara tuffast. Men innan det är det picknick lunch och vi stannar där det är en fantastisk utsikt.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi åker sedan en liten bit till och det är uppför med väldigt smal slingrig väg där det går kossor utmed vägen. 
Så ska vandringen starta och vi har nu fyra guider med oss. En av guiderna stannar med tre i gruppen som från början tyckt att det är för tufft.

Det går kraftigt uppför och jag kommer efter, får inte igång pulsen. Vi går sakta sakta uppför men det är skitjobbigt. Guiderna ser lite oroliga ut för mig och de ger mig pulver med magnesium men det hjälper inte. En av guiderna tar min ryggsäck men det hjälper inte. Jag får låna en stav av en av norskorna och det var skönt för att ha något att stödja sig på.

En av mina svagheter är min envishet. När vi gått uppför i lite över en timme och vi börjar närma oss där det ska plana ut ser jag hur gruppen måste klättra över en bergskam för att ta sig vidare, nä nu får det vara nog, jag kapitulerar och ger mig. Tänker att det nu börjar bli farligt för mig och vill inte skada mig. 
När jag ger upp är det två till som gör det och vi får med oss en reseledare ner.
(null)

(null)

Nervägen känner jag mig helt okey men det är knixigt och svårt, lätt att halka eller att sätta fötterna fel och fastna. 
Sista biten är det fin skog men det är fortfarande brant.
(null)

Det kändes innan som om vi inte kommit så långt upp men när vi gick ner var det en bra bit och höjdökningen var 374 meter. 
Nere vid bussen satt vi och inväntade gruppen och såg att det kom ett stort grått moln över toppen. När gruppen sedan kommer ner har de inte tagit sig ända upp för att de hamnat i molnet och de såg inte var de satt fötterna utan fick vända. De sa att det var väldigt jobbigt och svårt.

Jag är missnöjd och besviken. Undrar om jag kan mixtra med mina mediciner som dämpar hjärtat vid dessa tillfällen för att få igång pulsen. Det är inget jag tänker göra utan att ha diskuterat det med läkare men måste fråga.
Nu bor vi på ett hotell vid Orhidsjön och kvällen var vi inne i staden och åt middag, drack raki och annat gott.
...Nilla...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0