axelsmormor

Sommaren börjar ta slut och det är snart dags ta in sommarblommorna för övervintring och slänga de som ska övervintra.

Förra söndagen kom vi hem från vår resa som gick till Lofoten och vi har redan börjat prata om att åka nästa sommar också 🤪.

Vi startade redan på lördagsmorgonen klockan fyra för att ta oss cirka 90 mil till Storuman och checka in på Hotell Toppen. Vi är i år sammanlagt sex personer och åker i två bilar. 

Bilresan går bra och vi lyssnar på diverse sommarpratare som gör att resan går lite lättare. Vi äter middag på hotellet och går och lägger oss tidigt eftersom det är en ny dag i bilen dagen därpå.

På morgonen innan frukost tar maken och jag en liten promenad i duggregn, skönt röra på sig innan bilresan.

Söndag morgon och vårt slutmål är Fauske där vi ska bo över natten. Den här bilresan är inte lika lång som lördagens och det är lite roligare natur. Vi får stanna för renar som inte verkar bilrädda. Vägarna här är av skiftande kvalitet och jag tror vi tag en som knappt var meningen att åka på och som var i förberedelsefasen för asfaltering.

När vi åker över gränsen till Norge ändrar sig naturen direkt, det är lite märkligt att se snö på topparna och alla vackra vyer. Vi är framme i Fauske tidig eftermiddag och tar ett litet varv på byn. Åker sedan till någon form av turistattraktion där två fjordar möts och det ska gå att se vattnen som strömmar i krockar.....nja vet inte om det var värt besväret. Middag på hotellet i form av resans första fisksoppa, den var god men det kommer bättre det vet jag.

Måndag och vi måste se till att hinna till Skutvik där vi ska ta färjan över till Svolvær på Lofoten som går vid 11. Det är en bilresa på cirka tre timmar och instruktionen ber om att passagerare bör vara där 45 minuter innan avgång. Vi kommer dit i god tid trots att vi fått stanna för får som ska över vägen, mysigt.

Vädret är riktigt fint och det blir en bra resa över men vackra vyer.

Äntligen framme och äventyren kan börja.

Vi checkar in på Scandic och rummet är okey men lite litet. Vi får ett med balkong ut mot havet.

Vi går ett varv med våra medresenärer, de vill veta var norska Systembolaget finns försatt inhandla norsk öl. Maken och jag sätter oss och tar en Aperoll i solen och njuter av omgivningen. Vi kommer på att klockan inte är så mycket och att vi faktiskt hinner upp på Tjeldbergtind som är ett berg vi varit uppe på tidigare och som ligger mellan Kabelvåg och Svolvær. Vi hör med våra medresenärer om de vill hänga på och visst de är på.

Det är en brant uppgång och svetten sprutar men det är bara att knalla på upp, upp, upp. Uppe är utsikten fantastisk och jag ångrar inte ett steg. Min aktivitetsklocka säger att vi är uppe 384 meter över havet, en lagom eftermiddagstripp och vi går nästan en mil sammanlagt.

Nu har vi gjort oss förtjänta av en dusch och en god middag. Vi har en mysig krog precis vid hotellet och där blir det musslor för min del.

Tisdag och våra vänner har bokat en fiskeresa vilket inte intresserar oss utan vi tänker oss vandring och tänkte oss en lättare tur. Vi hade tänkt oss Rören som ska vara en vandring på 2,5 kilometer och 295 meter över havet. Bilresan dit tar nästan två timmar och när vi kommer dit går vi åt fel håll 🤨. Men det gör egentligen inget för vi får en bra tur som först går över en äng med får och vi får se oss för var vi sätter fötterna och inte få fårskinn under skorna. Nu följer en vandring utmed havet och det är stenigt och knixigt.

Vi vet int3 vad som väntar oss längre fram men vi tar en bit i taget och vartefter kommer vi fram till en liten Glamping som är ett nytt sätt att få upplevelser. Man bor i välförsedda tält med ordentliga sängar och bekvämhet. Det finns också ett större tält där måltider serveras, som ett hotell men i tält. 

Vi får  rejält med frisk luft i allafall och är ute och vandrar i nästan två timmar men sträckan är bara fyra kilometer i svår terräng med klättring över stenar.

Vi kom inte upp på Rören men det gör inget, det kommer flera tillfällen.

Kvällen tillbringar vi med vännerna som är väldigt nöjda med sin fisketur där det fått massor av fisk och som det fått kämpa bra för att få upp. Vi intar middag inne i Svolvær där jag äter den andra fisksoppan som var lite godare än den förra.

Onsdag har vännerna ingen fiskeresa inbokad och vi bestämmer oss för att ta en tur till Henningsvær, en fiskeby som ligger ungefär en halvtimme från Svolvær. Vädret är absolut inte det bästa utan det regnar och är dimmigt och det är regnkläder som gäller. Vännerna åker tillbaka till Svolvær för att se om de kan fiska från land någonstans medans vi tänker ge oss upp på Festvågtinden. 

Ibland föredrar jag nog guidade turer, tror jag 🤣 men kanske vi inte får samma utmaningar då. Vi hittar leden och börjar vandra. När vi kommit upp en liten bit börjar vi fundera på om vi gått rätt för det är knappt någon stig och riktigt utmanande. Stora stenblock som vi måste klättra över och det är brant, nästan på gränsen till farligt och riktigt svårt att ta sig fram. Vi är en bit upp när vi inser att vi gått helt fel och rakt över berget cirka 150 meter bort går leden. Nu kan man tänka att 150 meter inte är långt rakt över men i den terrängen är det knappt möjligt och vi fortsätter i stället uppåt och tänker gå på leden högre upp. Det är skitjobbigt men det finns inget annat val än att fortsätta och ibland är jag riktigt rädd.

Allt går bra och vägen ner är brant men det är den riktiga leden. Vi håller på i närmare fyra timmar  och höjden är bara 321 höjdmeter men kaloriförbrukningen ligger på 848 enligt min klocka.

Tillbaka för att ta en rejäl dusch och sedan gå och käka, nu blir det ölkokta musslor för min del.

Torsdag och vi tänker nu ta oss ann Himmelstinden som är ett av de högsta topparna på Lofoten. Vädret är inte alls med oss men vi trotsar det och ger oss av. Våra  resekamrater ska ut på fisketur.

Himmeltinden liggervid Haukland beach och är 964 meter över havet vid högsta toppen. Det går även att gå upp på toppen bredvid som heter Mannen och på den har jag varit uppe två gånger tidigare. Vi möter andra vandrare som varit uppe men som säger att det är alldeles för dimmigt för att se något. Men vi vill verkligen ge oss på utmaningen och travar på. Den första stigningen är samma som Mannen och det är rejält flåsigt. Det planar sedan ut och vi kommer fram till en liten sjö mitt uppepå berget, en stund med skön vandring.

Stramt börjar den rejäla stigningen och det är dimmigt, småregnar för att ibland regna på ordentligt. Tur att vi har satsat på ordentliga regnkläder som håller oss torra. Vi måste stanna ofta för att vila och det krävs rejält tjockt pannben för att komma vidare. Något av det jobbigaste jag gjort, mina 90 minuters spinningpass är inget men tur att man har den uthålligheten. Sammanlagt håller vi på i sex och en halvtimme och då kom vi inte hela vägen upp utan gav oss vid 706 meter över havet. Dels för att vädret var riskfyllt och vi skulle orka ta oss ner. 

Nervägen var hal och lerig, gäller att sätta fötterna rätt hela tiden. Ingemar halkade omkull två gånger och jag fick ibland sätta mig och hasa mig ner.

När vi kom ner klarnade vädret upp och det blev varmt och soligt, kunde väl kommit lite tidigare kan jag tycka. Vi åker tillbaka till Svolvær, duschar och går och äter den bästa fisksoppan på resan.

Fredag och vi har bestämt oss för att låta kroppen vila. Vi åker tillsammans med övriga ner Å som är en liten fiskeby som ligger så långt ner på Lofoten som man kan komma med bil. Vi strövar runt och tar en fika. Bara bilresan är fantastiskt vacker.

Vi åker sedan tillbaka och ett varv till Haukland beach eftersom våra vänner inte varit där

Dagarna går alldeles för fort här och vi har börjat planera för att åka igen nästa sommar och då vara lite längre tid, då ska vi upp på Himmeltinden hela vägen.

...Nilla...