axelsmormor

Det är bra väder med klar luft och soligt. Vi går förbi stora buskar med björnbär och plommonträd. Björnbären är söta och goda, även plommon är goda. 

Vi kommer förbi en övergiven by med hus i raser. 

Vi har fin utsikt över Ohridsjön och mysiga stigar, tempot på vandringen är låg idag.

Vi kommer fram till vårt mål lagom till lunch som serveras på ett gästgiveri med en pratglad värdinna som pratar om att hennes dröm en gång var att gifta sig med en Skandinavier för att få komma till Sverige eller Norge och åka skidor. Lunchen är åter igen väl tilltagen och det är väldigt gott.

Vi blir upphämtade med bussen och åker vidare till något som kallas Museet på vattnet. Det är en rekonstruktion av en bosättning på pålar i sjön från järnåldern.

Vi fortsätter in till Ohrid och gör en stadsvandring som avslutas med att vi åker båt en liten bit och ser staden från sjön.

Nu får vi åka tillbaka till hotellet och vila en stund innan vi ska åka in till staden för att ta middag på egen hand. Jag och en kvinna från Västerås håller ihop, hennes man är kvar på hotellet och käkar där. Vi hittar en pizzeria och jag beställer en pastarätt med ostsås och dricker vin, notan blir 80 kronor. 

Vi går sedan ett litet varv och jag köper en plånbok.

Väldigt trött nu och sover som en klubbad på natten. En vandring kvar och sedan får kängorna vila.

....Nilla...

Efter att vi kommit över gränsen stannade vi till vid Sankt Naum som är ett klosterområdet direkt vid Ohridsjön. Där finns små bodar som säljer allt möjligt som vi inte behöver.

Ett litet skönt stopp. Vi åker vidare och målet är Nationalparken Galicia där vi ska göra vår vandring som ska vara tuffast. Men innan det är det picknick lunch och vi stannar där det är en fantastisk utsikt.

Vi åker sedan en liten bit till och det är uppför med väldigt smal slingrig väg där det går kossor utmed vägen. 

Så ska vandringen starta och vi har nu fyra guider med oss. En av guiderna stannar med tre i gruppen som från början tyckt att det är för tufft.

Det går kraftigt uppför och jag kommer efter, får inte igång pulsen. Vi går sakta sakta uppför men det är skitjobbigt. Guiderna ser lite oroliga ut för mig och de ger mig pulver med magnesium men det hjälper inte. En av guiderna tar min ryggsäck men det hjälper inte. Jag får låna en stav av en av norskorna och det var skönt för att ha något att stödja sig på.

En av mina svagheter är min envishet. När vi gått uppför i lite över en timme och vi börjar närma oss där det ska plana ut ser jag hur gruppen måste klättra över en bergskam för att ta sig vidare, nä nu får det vara nog, jag kapitulerar och ger mig. Tänker att det nu börjar bli farligt för mig och vill inte skada mig. 

När jag ger upp är det två till som gör det och vi får med oss en reseledare ner.

Nervägen känner jag mig helt okey men det är knixigt och svårt, lätt att halka eller att sätta fötterna fel och fastna. 

Sista biten är det fin skog men det är fortfarande brant.

Det kändes innan som om vi inte kommit så långt upp men när vi gick ner var det en bra bit och höjdökningen var 374 meter. 

Nere vid bussen satt vi och inväntade gruppen och såg att det kom ett stort grått moln över toppen. När gruppen sedan kommer ner har de inte tagit sig ända upp för att de hamnat i molnet och de såg inte var de satt fötterna utan fick vända. De sa att det var väldigt jobbigt och svårt.

Jag är missnöjd och besviken. Undrar om jag kan mixtra med mina mediciner som dämpar hjärtat vid dessa tillfällen för att få igång pulsen. Det är inget jag tänker göra utan att ha diskuterat det med läkare men måste fråga.

Nu bor vi på ett hotell vid Orhidsjön och kvällen var vi inne i staden och åt middag, drack raki och annat gott.

...Nilla...

Det är tungt uppför och jag känner att det verkligen tar emot, får stanna många gånger och pusta. Men jag tar mig upp och vi sätter oss och ser på utsikten och äter matsäck. Nu kommer lite lätt regn så regnjackan åker på. 

Dags att ta sig ner, nedgången går först på en väg med rullstenar och sedan genom skog, massa vattendrag, upp och ner. Fin vandring med klar luft.

Vi är ute och gård sammanlagt fem timmar innan vi är tillbaka till hotellet. Här träffar jag en riktig goding: 

Vi åker nu till Korce en stad där vi ska stanna en natt. Vi checkar in på hotellet och jag får ett flådigt rum med bastu och stilig inredning.

Nu ska vi bara sova här en natt så jag hinner inte använda faciliteterna. Vi får ta en snabb dusch och sedan åker vi på ölprovning inne i centrum. Den här ölprovningen är lite oorganiserad, det skulle ingått en liten rundvandring men den som skulle visat oss hade gått hem. Men vi får öl och är nöjda ändå. 

Vi tar sedan en tur runt stadskärnan dricker lite kaffe och sedan hittar jag en handväska i en liten affär.

Bussen tar oss sedan tillbaka till hotellet där middagen väntar. Det är ingen liten middag utan det börjar med två olika sallader, tre små röror med bröd, ost i ugn, kycklinggryta med potatis och sedan ett stort fat med flera olika grillat kött. Efterrätten består av ett fat med skuren frukt och vi får vin eller öl till. Proppmätt och jätte trött.

...Nilla...

Det är sex kilometer upp till byn och den kyrka vi ska få besöka. På vägen upp ser vi en bil som parkerat och som troligen har handbromsproblem.

Framme vid kyrkan finns det gravar och i mitt tycke är de inte så smakligt utsmyckade men vi tycker olika.

Inne i kyrkan är det vackert med väggmålningar som en del blivit restaurerade.

Vi får lunch på en liten taverna och bjuds på grönsaker olika pajer, korv och ost. Vi dricker öl till som smakar riktigt gott efter vandringen.

Vi tar en timmes paus innan vi börjar vår återvandring ner till vår by. Det blir sex kilometer till men nu nedför och genom skog.

Nere i byn är det planerat för att vi ska till en familj som stolt bjuder oss på raki och lite frukt till. Det åren gammal man 89 år som har tagit på sig kostym och slips för att vi ska komma och han berättar gärna om sitt liv.

Nu blir det skönt att komma in på hotellet och duscha och göra sig i ordning för kvällens middag. Jag måste bara ta lite bilder på blommorna i vår trädgård där vi bor

En varm dusch och sedan delade jag och de norska damerna på en flaska vin och vår värdinna bjöd på kaffe. 

Kvällens middag intog vi på en liten lokal resturang i byn.

Det är alltid massor med mat och när vi tror att det är färdig serverat kommer det oftast en rätt till. 

....Nilla...

Tur att vi har en guid som är från Albanien med oss som kan förklara vad han säger. Äldre män i Albanien har mycket fritid och gillar att prata med folk.

Vandringen är tuff och svettig men ändå behaglig. Vi gör en höjdstigning på 389 meter och vi håller på i tre timmar. 

Det luktar från Rosmarin och Timjan som växer vilt. Vi kan plocka några björnbär och äta som är väldigt små men söta.

När vi kommer fram till slutet av vandringen kommer bussen och hämtar upp oss och vi ska vidare till Voskopoja men först får vi lunch vid Envor Hoxas gamla sommar palats, vet inte vem han var.

Framme vid hotellet är det lite struligt med rummen och jag plus tre Norska damer får bo i ett guesthaus cirka 100 meter från de övriga. Men det är fina rum och vi fick varsin flaska vin som kompensation.

Jag har flera bilder men nu krånglar appen och jag får lägga till dem senare.

...Nilla...

Jag åkte upp till Arlanda i fredagskväll och sov över efter som flyget gick på tidig förmiddag med ett byte i Wien. Skönt att vara på plats när jag är ensam och ha gott om tid.

Incheckning på Arlanda gick fint och jag satt vid gaten i god tid. Sedan började bli lite konstigt vid gaten. Informationsskärmen var svart och tiden gick. Efter att ha suttit helt lugnt med en kopp kaffe och avgångstiden började närma sig tänkte jag att nu måste jag nog kolla lite. Får då se på stora informationstavlan att de bytt gate. Jag fick springa och knuffa mig fram 🤪. När jag kom fram till gaten hade de inte börjat gå på ännu men var på gång. 

När jag sedan pratat med andra var det fler som suttit fel och som fått springa, lite märkligt att de inte ropar ut att det är ändrat. Nu var planet försenat så vid bytet i Wien blev det ingen väntetid utan bara ta sig till gaten och boarda. 

Framme i Tirana samlas gruppen som jag ska ha som sällskap och reseledaren. Vi åker nu från Tirana och ska till Elbasan som ligger cirka sex mil bort. 

På vägen gör vi ett stopp för att få lite i oss och vi bjuds på vin och raki. När vi sitter på den här restaurangen känner vi plötsligt hur allting skakar, jättekonstig känsla. Vi blir snart informerade om att det är en jordbävning. Vi känner även av ett efterskalv. Inga skador där vi var men det skulle visst blivit en del ute vid kusten.

Vi är nu mätta och fortsätter mot vårt hotell.

Hotellet är nytt och pampigt,

Jag får ett dubbelrum fast jag bara ska ha enkel. Vi går sedan ut och äter en på tok för stor middag. Verkar som Albanerna äter väldigt stora måltider. Vi fattade inte heller att det vi först fick var bara förrätten och alla åt rejält av det. Sedan kom det in grillade stora biffar med grillade grönsaker och potatis. Sedan efterrätt men den tackade jag nej till.

Sov sedan gott på natten.

 

...Nilla...

Sommaren börjar ta slut och det är snart dags ta in sommarblommorna för övervintring och slänga de som ska övervintra.

Förra söndagen kom vi hem från vår resa som gick till Lofoten och vi har redan börjat prata om att åka nästa sommar också 🤪.

Vi startade redan på lördagsmorgonen klockan fyra för att ta oss cirka 90 mil till Storuman och checka in på Hotell Toppen. Vi är i år sammanlagt sex personer och åker i två bilar. 

Bilresan går bra och vi lyssnar på diverse sommarpratare som gör att resan går lite lättare. Vi äter middag på hotellet och går och lägger oss tidigt eftersom det är en ny dag i bilen dagen därpå.

På morgonen innan frukost tar maken och jag en liten promenad i duggregn, skönt röra på sig innan bilresan.

Söndag morgon och vårt slutmål är Fauske där vi ska bo över natten. Den här bilresan är inte lika lång som lördagens och det är lite roligare natur. Vi får stanna för renar som inte verkar bilrädda. Vägarna här är av skiftande kvalitet och jag tror vi tag en som knappt var meningen att åka på och som var i förberedelsefasen för asfaltering.

När vi åker över gränsen till Norge ändrar sig naturen direkt, det är lite märkligt att se snö på topparna och alla vackra vyer. Vi är framme i Fauske tidig eftermiddag och tar ett litet varv på byn. Åker sedan till någon form av turistattraktion där två fjordar möts och det ska gå att se vattnen som strömmar i krockar.....nja vet inte om det var värt besväret. Middag på hotellet i form av resans första fisksoppa, den var god men det kommer bättre det vet jag.

Måndag och vi måste se till att hinna till Skutvik där vi ska ta färjan över till Svolvær på Lofoten som går vid 11. Det är en bilresa på cirka tre timmar och instruktionen ber om att passagerare bör vara där 45 minuter innan avgång. Vi kommer dit i god tid trots att vi fått stanna för får som ska över vägen, mysigt.

Vädret är riktigt fint och det blir en bra resa över men vackra vyer.

Äntligen framme och äventyren kan börja.

Vi checkar in på Scandic och rummet är okey men lite litet. Vi får ett med balkong ut mot havet.

Vi går ett varv med våra medresenärer, de vill veta var norska Systembolaget finns försatt inhandla norsk öl. Maken och jag sätter oss och tar en Aperoll i solen och njuter av omgivningen. Vi kommer på att klockan inte är så mycket och att vi faktiskt hinner upp på Tjeldbergtind som är ett berg vi varit uppe på tidigare och som ligger mellan Kabelvåg och Svolvær. Vi hör med våra medresenärer om de vill hänga på och visst de är på.

Det är en brant uppgång och svetten sprutar men det är bara att knalla på upp, upp, upp. Uppe är utsikten fantastisk och jag ångrar inte ett steg. Min aktivitetsklocka säger att vi är uppe 384 meter över havet, en lagom eftermiddagstripp och vi går nästan en mil sammanlagt.

Nu har vi gjort oss förtjänta av en dusch och en god middag. Vi har en mysig krog precis vid hotellet och där blir det musslor för min del.

Tisdag och våra vänner har bokat en fiskeresa vilket inte intresserar oss utan vi tänker oss vandring och tänkte oss en lättare tur. Vi hade tänkt oss Rören som ska vara en vandring på 2,5 kilometer och 295 meter över havet. Bilresan dit tar nästan två timmar och när vi kommer dit går vi åt fel håll 🤨. Men det gör egentligen inget för vi får en bra tur som först går över en äng med får och vi får se oss för var vi sätter fötterna och inte få fårskinn under skorna. Nu följer en vandring utmed havet och det är stenigt och knixigt.

Vi vet int3 vad som väntar oss längre fram men vi tar en bit i taget och vartefter kommer vi fram till en liten Glamping som är ett nytt sätt att få upplevelser. Man bor i välförsedda tält med ordentliga sängar och bekvämhet. Det finns också ett större tält där måltider serveras, som ett hotell men i tält. 

Vi får  rejält med frisk luft i allafall och är ute och vandrar i nästan två timmar men sträckan är bara fyra kilometer i svår terräng med klättring över stenar.

Vi kom inte upp på Rören men det gör inget, det kommer flera tillfällen.

Kvällen tillbringar vi med vännerna som är väldigt nöjda med sin fisketur där det fått massor av fisk och som det fått kämpa bra för att få upp. Vi intar middag inne i Svolvær där jag äter den andra fisksoppan som var lite godare än den förra.

Onsdag har vännerna ingen fiskeresa inbokad och vi bestämmer oss för att ta en tur till Henningsvær, en fiskeby som ligger ungefär en halvtimme från Svolvær. Vädret är absolut inte det bästa utan det regnar och är dimmigt och det är regnkläder som gäller. Vännerna åker tillbaka till Svolvær för att se om de kan fiska från land någonstans medans vi tänker ge oss upp på Festvågtinden. 

Ibland föredrar jag nog guidade turer, tror jag 🤣 men kanske vi inte får samma utmaningar då. Vi hittar leden och börjar vandra. När vi kommit upp en liten bit börjar vi fundera på om vi gått rätt för det är knappt någon stig och riktigt utmanande. Stora stenblock som vi måste klättra över och det är brant, nästan på gränsen till farligt och riktigt svårt att ta sig fram. Vi är en bit upp när vi inser att vi gått helt fel och rakt över berget cirka 150 meter bort går leden. Nu kan man tänka att 150 meter inte är långt rakt över men i den terrängen är det knappt möjligt och vi fortsätter i stället uppåt och tänker gå på leden högre upp. Det är skitjobbigt men det finns inget annat val än att fortsätta och ibland är jag riktigt rädd.

Allt går bra och vägen ner är brant men det är den riktiga leden. Vi håller på i närmare fyra timmar  och höjden är bara 321 höjdmeter men kaloriförbrukningen ligger på 848 enligt min klocka.

Tillbaka för att ta en rejäl dusch och sedan gå och käka, nu blir det ölkokta musslor för min del.

Torsdag och vi tänker nu ta oss ann Himmelstinden som är ett av de högsta topparna på Lofoten. Vädret är inte alls med oss men vi trotsar det och ger oss av. Våra  resekamrater ska ut på fisketur.

Himmeltinden liggervid Haukland beach och är 964 meter över havet vid högsta toppen. Det går även att gå upp på toppen bredvid som heter Mannen och på den har jag varit uppe två gånger tidigare. Vi möter andra vandrare som varit uppe men som säger att det är alldeles för dimmigt för att se något. Men vi vill verkligen ge oss på utmaningen och travar på. Den första stigningen är samma som Mannen och det är rejält flåsigt. Det planar sedan ut och vi kommer fram till en liten sjö mitt uppepå berget, en stund med skön vandring.

Stramt börjar den rejäla stigningen och det är dimmigt, småregnar för att ibland regna på ordentligt. Tur att vi har satsat på ordentliga regnkläder som håller oss torra. Vi måste stanna ofta för att vila och det krävs rejält tjockt pannben för att komma vidare. Något av det jobbigaste jag gjort, mina 90 minuters spinningpass är inget men tur att man har den uthålligheten. Sammanlagt håller vi på i sex och en halvtimme och då kom vi inte hela vägen upp utan gav oss vid 706 meter över havet. Dels för att vädret var riskfyllt och vi skulle orka ta oss ner. 

Nervägen var hal och lerig, gäller att sätta fötterna rätt hela tiden. Ingemar halkade omkull två gånger och jag fick ibland sätta mig och hasa mig ner.

När vi kom ner klarnade vädret upp och det blev varmt och soligt, kunde väl kommit lite tidigare kan jag tycka. Vi åker tillbaka till Svolvær, duschar och går och äter den bästa fisksoppan på resan.

Fredag och vi har bestämt oss för att låta kroppen vila. Vi åker tillsammans med övriga ner Å som är en liten fiskeby som ligger så långt ner på Lofoten som man kan komma med bil. Vi strövar runt och tar en fika. Bara bilresan är fantastiskt vacker.

Vi åker sedan tillbaka och ett varv till Haukland beach eftersom våra vänner inte varit där

Dagarna går alldeles för fort här och vi har börjat planera för att åka igen nästa sommar och då vara lite längre tid, då ska vi upp på Himmeltinden hela vägen.

...Nilla...