Gallsten.......Min egna diagnos plus Crohns
Igår måndag var ingen bra dag, jag var på jobbet och började känna en liten smärta i magen. Vid morgon fikat åt jag en banan och sedan tilltog värken med en jäkla kraft.
Fick lägga mig en stund i vilorummet men värken släppte inte utan jag beslutade att åka hem. Nu hade jag en behandlingstid med massage och laser och hade verkligen behövt den men det var inget att tänka på, avbeställde den.
Väl hemma visste jag inte hur jag varken skulle ligga eller sitta och det var nära att Ingemar fick skjutsa in mig akut, han var hemma och hade semester. Efter en stund bestämde jag mig för att ta en morfintablett. Den hjälpte och jag sov i två timmar och på kvällen var värken borta.
När jag hade som mest ont ringde sonen som varit hos sin läkare och nu fått diagnosen Crowns, han kanske behövde lite stöttning i det men det blev lite tvärtom. Det var ändå skönt att han fick diagnosen för nu kan de börja behandla honom istället och han slipper må dåligt.
Idag är det en bättre dag och jag fick en ny behandlingstid.
...Nilla...
Har man ett par vandringskängor ska man använda dem
Igår, söndag, tog vi oss till Stegeborg för att vandra på Norrkrogsleden.
Leden gick uppför berg genom blandad skog, högt blåbärsris, stigar med rötter och stenar och nedfallna träd. Jag får hålla lite koll på var jag sätter fötterna.
En utkiksplats var väl markerad och utsikten var fin men kanske inte som den vi är van vid.
Efter utsiktsplatsen visade en skylt att vi hade två val, en att fortsätt på leden eller att gå ner i ravinen som kräver lite mera av vandraren. Vi gick naturligtvis då via ravinen som var lite knepig men roligt.
På sina ställen var det extra fin mossa som växte, lite som mattor över stenarna.
Om vi tar den här turen igen kommer vi att göra lite tvärtom och ta oss uppför ravinen bara för att utmana oss lite.
Vi blev rejält svettiga och lagom trötta efter den här lilla trippen.
...Nilla...
Fina promenadstigar här hemma också
Skriv inläggstext
Kullabacken hemma är ett spår på 750 meter. Gick det igår men när jag gått det kände jag att jag måste fortsätta gå och gick till Janssons kärrspåret som är två kilometer.
...Nilla...
Laser och massage
Tyvärr fortfarande ont men nu ska det bli ordning på't
Längtar efter att kunna röra mig obehindrat, kunna gå en ordentlig promenad utan att behöva tänka på höft, fot eller ork.
Tittar på olika vandringsresor som skulle vara häftiga och idag är det Skottland jag googlar på och det ser riktigt häftigt ut. Men det får vänta.
Helgen som kommer är det först loppis på lördagenförmiddagen och kvällen ska vi på kräftskiva. Hoppas att det inte blir allt för hårt på lördagkvällen för söndagen vill jag orka ta en tur med vandringskängorna. Om vädret är okey.
Var alltså på behandling idag med laser och massage på skinkan och hela benet ner. Behandlaren trodde att det var en inflammation runt höftkulan som är grundproblemet. Fick en ny tid till måndag. Jag tror nog att hon var duktig men hon pratade alldeles för mycket. Hon pratade om någon man som hon träffat på akuten när hon var med en anhörig dit. Mannen var troligen psykiskt sjuk och han hade gått runt och bett om hjälp med att han hade en fästing i rumpan och att någon Sjuksköterska hela tiden försökte förklara att det var en hemoroid........men varför pratar hon med mig om det samtidigt som hon masserar min rumpa 😳.
Vi får se om jag överhuvudtaget kan röra mig i morgon, har väldigt ont nu ikväll och hon sa att jag troligen skulle ha väldigt ont i morgon men att det sedan skulle bli bättre.
...Nilla...
Vill mycket
Fick beställa en tid för behandling för jag vill bli bra nu och det snabbt 🙄🤗
Vill ut och vandra och få andas frisk luft. Kollar på vandringsleder som finns på nära håll. Funderar på att beta av alla lederna som ingår i Östgötaleden men vet bara inte när 🙄.
Hoppas på en fin höst med en massa fina vandringsdagar. Letar information om vandringslederna på nätet, finns mycket information som är värdelöst så det gäller att sålla.
Men först måste jag bli bra i sätesmuskeln, hoppas på underverk efter behandlingen på torsdag, den kostar 700 kr så det måste väl vara bra grejer. Troligen räcker det inte med en gång om vi nu ska vara realistiska.
...Nilla...
Sista dagen innan jobbsäsongen börjar
Fortfarande inte helt bra i sätesmuskeln men trots det tog vi ett varv till Söderköping för att få röra på kroppen.
Abstinens efter höjsvandring gjorde att vi tog oss upp på Ramunderberget 😳 två gånger. Vi gick först upp den vanliga trappvägen där vi pratade men en kvinna som sa att hon gick upp vid ett annat ställe och sedan tog trätrappan ner. Vi blev lite nyfikna på den vägen och tänkte först bara kolla hur långt bort den var.
Det vart en trevlig lite promenad och lite spännande att gå där vi inte gått förut och undra vart vi skulle komma fram och när.
Tog sedan en snabb tur i på affären Sea Avenue som säljer ut allt inför säsongstängningen som är nästa söndag. Köpte tre toppar som jag egentligen inte behövde.
...Nilla...
Ont, helt värdelöst
Skriv inläggstext
Bilden är i från Falun, där var vi igår. Ingemar har en speciell tandläkare där och varför just där är lite för omständigt för att gå in på, men vi har varit där ganska många gånger genom åren.
Falun är inget märkvärdigt men lite mysigt och den här gången åkte vi upp dagen innan och bodde i Borlänge natten innan. Vi hade tänkt komma upp dit lite skapligt och komma ut på någon vandring men vi var inte uppe förrän kvällen. Ingemar hade då en ihärdig tandvärk så vi fick ägna oss åt den.
Under tandläkartider flöt jag omkring i stadskärnan och gick och gick och gick..... fick ihop 13000 steg under dagen. Såg mycket fina kläder en handlade inget trots lite sug.
Körde sedan hem, över 30 mil och stannade bara en gång och gick ett varv runt bilen.
När vi kom hem började jag känna av en värk i sätesmuskeln som strömmar ner i benet, jo jag har kännt av lite tidigare men nu kan jag ibland inte röra på mig. Helt värdelöst och jag hatar att bara sitta stilla, värken släpper inte ens med alvedon och jag funderar starkt på att ta av morfinet jag har kvar men gillar inte vara drogad. Hoppas vakna i morgon och värken är borta.
...Nilla...
Går och går
Skriv inläggstext
Under den här resan har jag verkligen gått och det har gjort att jag har höjt medelantalet med över 1000 steg om dagen. Det sporrar till att fortsätta gå och gå. Eftersom jag jag då går för att komma upp i medelantalet går det upp lite varje dag, vet inte vart det ska sluta.
Nä nu måste jag gå igen ....
...Nilla...
Mera sugen på vandringsresor.
Skriv inläggstext
Det finns mycket som är vackert och sevärt i världen och varje tripp jag gör blir jag bara sugen på mer.
Hur som helst nu är vi hemma igen och sitter i varsin soffa och cillar.
I onsdags morse var Ingemar bra sliten efter turen vi hade gjort upp på Mannen dagen innan så efter frukost gick vi tillbaka till hotellet och han sov i cirka tre timmar, jag bloggade och sedan tittade på en serie på SVT-play.
Väckte honom när jag blev fika sugen och föreslog att vi skulle gå till Kringlan och ta en fika. Vädret var inte jättebra men det såg ut att klarna upp och vi bestämde oss för att åka ner till ett berg som låg på Grimsöja med vandringsled med 368 meter över havet, lätt
till medelsvår. Vi kollade också upp att vädret skulle bli sämre dagen efter och bokade då om hemfärden till en dag tidigare och tänkte ta längre tid på oss hem.
Det här berget eller fjället, vet inte vad som är skillnaden, heter Hoven och var ett riktigt trevligt fjäll. Visserligen var det stundvis superbrant men vi kämpade på och det är bra fäste i våra nyinköpta vandringskängor.
Turen upp tog lite över en timme och vi blev rejält svettiga men väl uppe behövs tröja på igen för det blir snabbt kallt.
Den här toppen är inte lika smal upptill och Ingemar klarar hela vägen upp utan höjdskräck. Men när jag vill sitta på en avsats får jag göra det själv.
Utsikten är helt underbar och det är väl värt sliten som det är för att komma upp.
Ja sedan är det bara att ge sig ner och det gäller att ta små steg och även här får jag ibland sitta på ändan och hasa mig ner.
Det är svårt att visa på bild hur brant det är. Det går heller inte visa hur fint det är.
På torsdags morgonen gick vi upp tidigt för att åka till färjan och vara säkra på att få plats på den. Vädret var perfekt för en färjetur, ovädret skulle komma till lunch.
Jag åkte den här färjan för två år sedan och visste hur fint det var, turen går över till Skutvik och tar ungefär två och en halvtimme.
När vi kommer till fastlandet börjar det snart att regna men naturen är ändå fantastisk. Bara lite svårt få några bra bilder genom bilrutan.
Vi kommer fram till Arjeplog och Hornavan sen eftermiddag. Vi tar en promenad för att få sträcka på oss och för att min stegräknare ska få sin dagliga dos.
Synd att det är så långt hit för det här stället skulle jag gärna åka tillbaka till och stanna några dagar. Det fanns en del vandringsleder som jag gärna skulle kunna utforska.
Hotellet hade badtunna ute, gym och spa. Väldigt fina rum och restaurangen hade fin utsikt över sjön. Jag åt lättrökt röding med palsternackspuré som var himmelsk god.
Fredag morgon var det dags att sätta sig i bilen igen och vi kände oss pigga och bestämde oss för att köra de cirka 110 milen hem.
Kom hem vid halv elva tiden på kvällen och då var vi riktigt slitna och stela i kropparna.
...Nilla...
Vi hör måsarna skrika.......
Framme i Svolvaer för tredje gången.
Resan hit gick bra även om den var i längsta laget men jag hade gjort upp en bra rutt. De första 90 milen på lördagen var visserligen bra sega mot slutet men vi stannade ganska många gånger. Jagkom på att det fanns en Naturkompaniet outlet någonstans på vägen och bara kände att jag behövde ett par fjällräven byxor. Hittade också en jättefin ulltröja som kommer bli rikligt använd i vinter.
Framme i Skellefteå åt vi på hotellets resturang och gick sedan och la oss.
Söndagen tog vi oss till Abisko och till ettlitet fjällhotell som var mysigt men inga bra rum. Rummen var små och det luktade gammal sommarstuga, lite unket liksom. Men de hade väldigt fin resturang och jättegod mat. En öl från Piteå bryggeri fick det också bli.
före maten tog vi en liten promenad in i skogen men oj vadmyggorna blev kärvänliga. Gick inte vara där utan vi gick lite på vägarna omkring bara för att få röra på oss. Vi var också inne på godisfabriken som inte är någon fabrik utan bara en affär med massa godis och dricka. Vi köpte tre plattor med dricka och lite godis. Förra året köpte jag en kartong med hammare här som jag sedan sålde på loppisen men det fanns inte nu.
På hotellet sålde de fjällräven T-shirt som jag tyckte var fina och väldigt sköna, köpte mig en.
Så var det dags att inta målet för resan. Kom fram till Svolvaer på eftermiddagen och tog först en kopp kaffe på Kringlan innan vi letade upp vårt hotell.
Hotellrummet är inte så stort men det är fräscht och trivsamt. Frukosten serveras på en resturang på torget så det blir en liten morgonpromenad utmed kajen där måsarna skriker och skränar.
I går, tisdag var det perfekt väder för bergsvandring och vi tog bilen till Haukland beach som ligger mitt på Lofoten, en bilfärd på lite över en timme.
Här var meningen att vi skulle ta oss upp på Mannen som fjället heter.
Första biten blir jag riktigt andfådd på för det är segt uppför för att sedan bli ännu mera uppför. Vissa sträckor går det bra att bara vandra på medans andra är mera klättring mellan klippblock.
Det gäller att ha ordentligt på fötterna och att ta det lugnt. När vi kommit en bra bit upp börjar Ingemar känna av sin höjdskräck och får emellanåt sätta sig ner.
Den sista biten upp på toppen får jag klättra själv för Ingemar var nöjd....eller alldeles för vettskrämd.
Jaha, då var det dags att ta sig de cirka 500 meterna ner då. Lite svårare ner tycker jag och jag får många gånger sätta mig ner på rumpan för att hasa mig ner.
Och foten då? Jo den kändes lite och vi trodde nog att den skulle svullna upp men det gjorde den inte.
Vi tog sedan bilen till Lefknes och åt lasagne för att sedan åka tillbaka till hotellet och vila.
...Nilla...
Mycket på gång.....och går och går
Länge Dean jag skrev, blir så ibland. Jag tänker att jag ska skriva men sedan blir det inte av bara.
Det där med att vara stolt över sig själv, det är inte alltid lätt, vet inte om jag någonsin varit det, tycker alltid att jag kunde gjort lite bättre.
I morgon startar vi vår resa mot Lofoten, tre dagar i bilen med några små stopp. Vi har tänkt sedan ta oss upp på några toppar med magnifik utsikt men det beror på: dels vädret och sedan hur våra kroppar orkar, min fot och Ingemars MS.
Vi startar tidigt imorgon och ska ta oss till Skellefteå, blir en resa på 914 kilometer. Söndag blir det till Abisko bara 557 kilometer och på måndag når vi Lofoten Svolvaer och den resan är bara 285 kilometer....lite mera än 160 mil.
Men den här foten är en evig historia tycker jag, den ger nu ifrån sig med att jag har ont i höften på andra sidan. Jag har tagit tag i yogan igen vilket jag tror hjälper lite.
Bara för att jag tycker det är roligt har jag skaffat mig en sådan där aktivitetsband som visar hur många steg jag går varje dag. Har satt målet till 7500 steg om dagen och en del kvällar går jag runt i huset för att nå målet, blir lite knäpp och bara måste gå och gå.
En annan sak som händer här är vår loppis som är välbesökt. Mycket folk som kommer och många som skriver och frågar om grejer på FB. Träffar massor med trevliga människor.
...Nilla...
