axelsmormor

Vi åt en riktigt bra frukost och satt oss i bilen för att åka till vandringen. För att ta sig ditfick vi börja med en färjetur och sedan en kortare bilfärd. Framme vid parkeringen var det redan full aktivitet med folk som förberedde sig. Vi snörade på oss kängorna och lastade ryggsäcken och började trava på. 

Det var snart uppför men ändå lätt i början, många som gick med hund och många som hade stavar. Jag hade möjligen föredragit hund för stavar verkade bara krångligt att hålla reda på.

Leden var mycket tillrättalagd för att skydda naturen och för att underlätta. Gångar av trä för att vi skulle slippa gå i träsk.

Många gånger var stigarna byggda med stenblock, de som bäst dem hade nog andra muskler än oss.

Som vi alltid gör tog vi paus lite då och då för att syresätta musklerna och vila. En bit upp kom vi till en liten sjö där det var många som passade på att bada, rasta oh vätska upp sig. Hade visst ingen bild på det.

Det om oss cirka två timmar upp men det var det värt.

Nackdelen var att det var väldigt mycket folk och om jag ska göra om det ska det inte vara i värsta semestertiden.

Att det var mycket folk märktes ännu mera på vägen ner. Fullt med människor på väg upp och på väg ner. Vi fick sicksacka mellan och jagvar livrädd ibland att jag skulle snava på någons stavar. Många som vi mötte som jag undrar hur långt de skulle ta sig, men tror att de flesta klarar det men det tog säkert sin tid.

När vi kommer ner till parkeringen är det superskönt att ta av sig kängorna, jag har haft kramp under foten stor del av ned vägen. De som parkerade  bredvid oss hade också precis kommit ner så vår tid var nog ganska genomsnittlig.

Färjan tillbaka och en välbehövlig dusch och sedan en tur på stan innan middag. Hittade då en cool handväska som jag bara var tvungen att köpa.

Åt sedan väldigt god köttbit och sov sedan skönt.

...Nilla...

Vi stannarvid ett vattenfall som vi såg på vägen hit och fotade lite men som vanligt gör bilderna inte riktig rättvisa:

Ett rejält dånande där vattnet drog fram, alltså Norge är helt fantastiskt.

Vi fortsätter mot Stavanger som är vårt mål för dagen och resan dit innehåller också överraskningar av fina vyer och dessutom en färjetur.

När vi kommer fram till Stavanger visar det sig att staden har någon form av matdagar med aktiviteter i staden, matstånd på gatorna som var avstängda för trafik. Lite svårt att hitta till hotellet då och vet inte hur de tänkt när det stänger av för rett som det är går det inte att ta sig någonstans utan att köra mot enkelriktad körbana, jag var inte ensam om att lösa problemet på det sättet. Det var också svårt med parkering och vi fick leta en hel del. Nu var det en bit över lunch tid och humören var inte på topp. Gick runt och försökte hitta något bra ställe att äta på medans irritationen härjade i kroppen. Hittade tillslut en lugn restaurang som serverade god och bra sallad och humörkurvan svängde upp igen.

Hotellet här var riktigt bra och rummet var så pass stort så vi kunde röra oss.

Efter att ha vilat en liten stund gick vi ner till baren, jag tog en Aperol och Ingemar tog en Irish Coffie. Tog sedan ett varv vid vattnet och hittade en resturang som serverade musslor. 

Tillbaka till hotellet och såg på avsnitt av Breaking Bad och somnade tidigt för dagen därpå var det vandring som gällde och då till Predikstolen.

...Nilla...

Vägen till parkeringen var en smal kurvig grusväg där möte med annan bil kändes som en omöjlighet.

Vi parkerade och snörde på oss vandringskängor och började vandringen.

Vi fyllde på våra vattenflaskor i de klaraste bäckar och aldrig har jag druckit så gott vatten.

Efter cirka två timmar var vi uppe och satt oss ner och åt det vi hade med oss, nötter,ölkorv,oliver och avokado. Fylla på vattenflaskorna och börja vandra neråt.

Det är inte lika jobbigt nedåt men jag tycker det är lite trixigare att ta sig neråt med rep, gå baklänges och inte riktigt ha koll på hur långt det är kvar.

Här ramlar jag av utmattning precis när jag kommit till slutet av en av klipporna och Ingemar var snabb att fota.

Vid slutet av vandringen började det regna lite vilket då bara var skönt och tur att det inte gjort det tidigare för då hade vandringen blivit mer krävande och stor halkrisk.

Vi möter ett yngre par som nog aldrig tidigare varit på vandring som frågade om hur långt det var. De var klädda i kortbyxor och linne, hade ingen ryggsäck och inga vattenflaskor. Bara varsin mobil i handen. Vi varnade dem för att det är kallt uppåt men de rykte bara på axlarna och gick vidare. Jag tror inte de kom så långt men jag kan ha fel.

Nere vid bilen var det skönt att få av sig kängorna och byta tröja. Vi åkte tillbaka till hotellet för dusch och vila innan vi gick till resturangen och åt middag. Efter middagen blev det två avsnitt av Breaking Bad och att invänta träningsvärken efter dagens etapp.

...Nilla...

Aningen rolig staty hade staden också men den köpte jag inte:

Resturangen hade välsmakande mat, alltid något men ganska dyrt. När vi ätit tänkte vi ta en liten promenad och se oss kring lite. Vi gick ner för en lång backe utmed en fors, riktigt vackert. 

Något jobbigt när vi sedan vände och gick tillbaka, uppför, uppför och mera uppför. Blev helt genomsvettig av den promenaden men vi tog det som en uppvärmning inför dagen därpå då vandringskängorna skulle på.

Vi började vår resa förra söndagen med Oslo som slutmål för dagen. Vi stannar alltid ofta när vi åker för att röra på oss, toabesök och för att äta. Vi åt lunch i Örebro: thaibuffe.

Framme i Oslo hittade vi snabbt till hotellet och checkade in. Det var ett pyttelitet rum men eftersom vi bara skulle bo där en natt var det helt okey. Vi tog ett varv ute i centrala Oslo, åt middag och drack ett glas vin men framför allt drack vi vatten.

Tillbaka till hotellet och bäddade ner oss och tittade på ett avsnitt av Breaking Bad. Om det är en serie som du inte sett kan jag rekommendera den, mycket underhållande. 

Fortsätter skriva senare för nu behöver jag ta hand om fröknäcke som jag bakar. Blir att baka i omgångar idag för här finns inget.

...Nilla....

Men vi får backa på det, makens MS är aktiv och han kommer inte orka. Vi åker den planerade rutten som innehåller Oslo, Odda, Stavanger och Geiranger. Kanske det blir några små utflykter på något fjäll över någon fjord.

Jag har nu yogat fem dagar i rad men känner mig fortfarande stel men samtidigt ser jag inte mig själv i posionerna och vem vet kanske det blivit utveckling. Kanske jag skulle filma mig själv, haha vore nog inte kul att se.

Det är mycket jobb med loppisen nu och i morgon är det den stora marknadsdagen här i Östra Husby och vi räknar med mycket folk och stor försäljning. Vore väldigt bra om det blev stort omlopp så vi kan städa upp lite, men det får bli när jag kommer hem.

...Nilla...

På vandring eller närmare bestämt på Stiftgården jag bodde träffade jag på en yoga groda som jag blev kär i. Kunde inte sluta tänka på den och åkte tillbaka i måndags och köpte en.

Nu står den på min altan och ger mig inspiration att yoga ännu mer. I kväll är det yoga vid Å kyrka och eventuellt åker jag dit.

Visst ser han nöjd ut.

...Nilla...

Bokade tåg och tänkte att jag litar på SJ och om min plan inte fungerar blir det SJ’s problem och min erfarenhet är att tågen oftare är i tid är inte.

Så som den sanna optimisten jag är hade jag bokat så att avlämningen av barnbarnet skulle ta få ta nio minuter.

Ines och jag hade en fin stund på tåget och hon hade sin padda med sig som underhållning. Vi var och köpte en liten påse godis som hon snaskade på, sa att hon bara gillade de gula bitarna. Vi kom överens om att de andra kunde hon spara till sin pappa. Efter en liten stund sa hon att pappa inte kommer gilla dem och åt om de också.

När vi rullade in på stationen ringde Niklas, Ines pappa, och informerade om att han och barnbarnets farmor var framme men att de hade fastnat i en hiss........

Okey, hm, Ines och jag gick av tåget och letade upp hissen som de satt i. Där var det folk som väntade på att hissen skulle komma och tröck hysteriskt på knappen. Jag talade om för dem att det inte var någon ide för hissen är fast och de fick ta trapporna. Nu ser jag att mitt tåg tillbaka till Norrköping drar iväg.

Nu dyker det upp hiss tekniker och även en brandbil full med brandmän. Snart får de ut Niklas och hans mamma, de var ändå lugna och jag tror de var mest oroliga för att jag inte hann med mitt tåg.

Vi ringde och chattade med SJ för att få hjälp men de trodde det skulle bli svårt för alla tåg var i stort sätt fulla. De tyckte vi skulle prata med tågvärden vid nästa tåg om de kunde ta med mig.

Vi pratade med tågvärden som bara sa "Välkommen ombord" och jag hittade en tom sittplats som jag kunde sitta på under hela resan. Kom så hem en timme senare än det var tänkt och det gör ingenting, allt gick bra till slut. 🤗

Nu är det lugnt här hemma, bara jag eftersom Ingemar jobbar och barnbarnen är på olika ställen.

Godingar va.

...Nilla...

De vill göra mycket hela tiden och vi hinner knappt göra klart en sak förrän vi är på väg till nästa. De gillar att gå till skogen, de gillar att bada, äta glass, leka på skolgården, hälsa på hos Igges föräldrar. 

Det är kul att se likheterna men ännu roligare att se olikheterna. Hedvig pratar väldigt bra medans Ines har ett mera otydligt prat men hon pratar mycket. Hedvig är blyg men Ines pratar med alla och hälsar glatt, talar om vad hon heter och att hon hemma i Malmö har en hund som snart ska dö.

Ines är som en bergsget när vi är ute i skogen och bara tar sig upp utan att tänka på svårigheter medans Hedvig är mera försiktig. Hedvigs fantasi är magisk och hittar på små historier. 

De är så roliga men även energikrävande och det ska bli skönt när de idag får åka hem till Svärtinge och jag får vila upp mig innan lördagens loppis. 

Loppisen kommer troligen vara full med folk eftersom Romantiska ting kommer att ha finloppis och då brukar folk passa på att komma på vår fulloppis.

...Nilla...

Efter frukosten och packning checkar jag ut från Vårdnäs Stiftgård. Pratade med familjen jag träffat dagen innan och de tänkte ta bilen tillbaka till Bjärka-Säby och gå åt andra hållet. Kanske vi möts 😊.

Nu är det bra markerat och det är bara att knalla på, först landsväg på asfalt vilket mina höfter och fötter inte gillar. Snart är det grusväg och vart efter blir det skogsstig.

Det tar mig cirka två och en halvtimme fram till Stafsäter där jag satt i en halvtimme med en kaffe och glass. Glassen är säkert god om man inte som jag inte äter socker, den var väldigt söt.

Tittar nu på kartan hur jag ska gå för att komma tillbaka till bilen och om jag följer vägen är det sju kilometer och jag bestämmer mig för att göra det. Bilen är parkerad utanför leden och jag är osäker på vart på leden jag ska vika av.

Nöjd när jag kommer fram och skönt att få av sig kängorna och lufta alla blåsor jag har 😳. En trasig häl och blåsor på stortårna är resultatet av turen....ja och en massa erfarenhet. Kan hända att jag gör om det här till hösten om hösten är fin.

Det som jag tycker är jobbigast är att ha ryggsäck som väger en del, annars är det inte direkt jobbigt.

Vårdnäs Stiftgård är ett fint ställe och här kan jag säkert tänka mig bo igen. Den här grodan kunde fått följa med mig hem men lite jobbigt att bära.

...Nilla...

Har försöktplanera för den här turen ordentligt men har inte hittat all information jag sökt.

Min första plan var att ta bilen till Bjärka-Säby och utgå därifrån till Vårdnäs stiftsgård. Fick för mig att den sträckan var för kort och åkte i stället till Sturefors. Visste inte vart där jag skulle stanna men hittade en gräsplätt och började gå. Det första var att försöka hitta till leden.

Ja slog på Google Maps mot Bjärka-Säby för då var jag i alla fall på väg åt rätt håll. Upptäckte att jag då fick gå på bilväg vilket inte var min plan. Jag såg Kina kanal en bit ner och tänkte att där borde leden vara. Gick över en äng och kom till fram då jag kom på att leden var på andra sidan av kanalen. Men om jag följer den borde det gå att komma över vart efter. Hm.... jag fick trava i kanten av ett havrefält vilket kändes mindre bra. Fick klättra över inhägnader med elstängsel och vid ett där jag inte trodde elen var på fick jag en elstöt som gjorde jävligt ont. Istället fick jag klättra upp i ett träd för att ta mig över.

Det funkade inte att gå här utan jag fick gå upp igen på vägen. När jag gått en stund kom jag fram där vägen gick över Kinda Kanal, här hade varit perfekt att parkera. Här fanns även märkningen för östgötaleden och nu blev det lätt vandring utmed kanalen.

 Efter en lång men fin vandring kommer jag fram till en badplats och här tog märkningen slut.

Satt mig ändå ner och åt en macka och gick sedan tillbaka och hittade vart jag gått fel. Fortsatte knalla tills jag kom till Bjärka-Säby där jag tänkt ta en kopp kaffe och något till. Öppet alla dagar UTOM måndag......

Känns lite motigt faktiskt 😝, hade verkligen behövt kaffe. Men det får gå utan men lite vila behöver jag för jag har nu gått nästan en mil.

När jag sitter och vilar i skuggan av en ek kommer det en kvinna med två tjejer som nog är straxt under tonåren och frågar mig om jag vet var vandringsleden går. De har parkerat vid Bjärka-Säby och ska gå Rängen Runt, har bokat rum på Vårdnäs Stiftgård 😳. De hade gått och hittade ingen markering därför vänt igen. Vi slog följe en lite bit tills vi hittade klara markeringar och sedan drog de iväg för jag sa till dem att jag gick för långsamt för dem. 

När jag sedan gått i 45 minuter hittade jag dem igen för nu var märkningen otydlig. Vi virrade tillsammans runt i en timme i skogen utan stigar över stock och sten. Tillslut fick jag ta fram Google Maps för att se var vi var och ta OS-studion på grusvägen. Nu var vi på rätt spår igen och kom fram till ett vindskydd och grillplats där vi satte oss för att äta och vila.

Jag sa igen hej då och vi ses på stiftsgården eller när ni går om mig och började gå. Gick och glömde kolla markering och rätt som det var hade jag åter tappat bort mig 😳. Tyckte också det var konstigt att inte den lilla familjen kommit ifatt mig.

Nu är jag jättetrött och har ont i höfter och vader. Tar så fram Google Maps och kollar hur långt det är att gå bilvägen, det ska bara vara cirka åtta kilometer och jag bestämmer mig att gå den. 

Det känns ändå långt men nu är jag säker på vägen. Stannar till vid en ICA och handlar hallon och vatten och vilar en stund.

Så går jag tillbaka ut på vägen och knallar på en stund. Plötsligt stannar en bil och föraren frågar om jag vill åka med. Det är familjen som jag har haft sällskap med, de hade vänt när de åter tappat bort sig och gått tillbaka till bilen. Gissa om det var skönt att sätta sig hos dem och få skjuts sista biten.

Inne på Stiftsgården åt jag och sedan försökte jag yoga lite för att sträcka ut muskler och leder men det var svårt eftersom jag nästan har blåsor på stortårna. Duschade och la mig i en skön säng. Vila ut ordentligt för att hitta tillbaka till bilen i morgon, cirka två mil tror jag.

...Nilla...