axelsmormor

Familjen Andersson


I lördags fyllde Veronica (min systers äldsta dotter) 30 år. Hon har under sista året sagt att om inte Putte gifter sig med henne kommer hon att ...... nja det har vi väll inte trott på.

Klart att vi har undrat lite hur det ska bli och om Putte nu ska fria. Hur som helst: vi var bjudna på lunch hem till dem för att fira Veronicas 30 års dag. Tiden var satt till klockan tolv vilket vi hade lite problem med eftersom Jesper hade sin Kung-Fu träning i Norrköping mellan 10-11 och sedan skulle hinna hem mellan för att duscha. Men om vi nu kommer tjugo minuter försent så ska väll det inte göra något tänkte jag som annars verkligen vill komma i tid.

När vi är på väg till Söderköping så ringer Veronica och frågar var vi är och vi talar om att vi är lite sena men på väg. Snart ringer även syrran och säger att vi måste skynda oss för att det händer saker. Vi börjar fantisera och jag ser hur de är en stor ballong i luften som Putte skickt upp med ett frieri skrivet på eller något liknande, kanske alla Söderköpings brandmänn står och framför en friarsång.......

När vi kommer fram ringer jag på dörren och Sandra en av Veronicas bästa vänner öppnar och viskar att vi ska vara tysta för vigsel pågår........

Tror aldrig jag tappat hakan så mycke. Vi kom in när vigseln i stort var över men jag var stum...
Funderade på vad som hände, hur det här gått till. Jag trodde att Putte hade anordnat allt själv och överraskat Veronica för jag tänkte att hon hade aldrig kunnat vara tyst och hålla det här hemligt. Men så var det, Veronica hade planerat och HÅLLT TYST.

Grattis Veronica OCH Putte 

Men jag gillar inte "Andersson" ni kunde väll tagit efternamnet Kalered!



INGET KRÅNGEL MERA HÅNGEL!

Nilla

I fredags hade vi begravningen av min mamma. Den blev så fin och vacker och jag vet att mamma log och gillade den.

Massor av blommor men det finaste var när Sally framförde solosång, Gabriellas sång. Hon sjöng så fint och starkt. Vilken tjej. Prästen pratade om mamma med både alvar och humor och det är precis som det ska vara.

Nu känns det ganska bra även om hon saknas mig och det ibland värker i bröstet av sorg. För att övervinna det tänker jag att det är "bara" känslor och de är inte farliga.

Sorgen är inte över på långa vägar men den tar inte längre samma plats i mitt liv.

(imorgon ska jag skriva om hur jag hamnade mitt i en vigsel)

Nilla

Igår var jag på ett party där vi firade två av mina kollegor som fyllt jämt. Den ena fyllde 60 och den andra 50 vilket gjorde att vi hade tema 50-talet. Därför ser jag ut som jag gör.

Vi hade beställt en italiensk buffe som var super god och jag åt och åt. Alldeles för mycket och magen stog i åtta hörn och fyra kanter.

Tittat i min kalender och det är ganska mycket slarvande framöver. Men ska försök ta tag i träningen under nästa vecka för att mota viktökning.

Det är idag en månad till julafton och jag längtar till dessa helger är över och jag kan börja ett nytt liv på flera sätt.

Nilla

När jag träffar någon som inte hör till min innersta krets och de frågar: Hur är det? har jag svårt att svara. Jag vet inte om de frågar för att de undrar i allmänhet eller om de frågar för att de vet om min sorg.

Om personen som frågar vet om sorgen och jag svarar att jag mår bra, tycker de nog att jag är konstig. Om den som frågar inte vet och jag börjar på att tala om att det känns svårt vet inte den vad jag pratar om. Det här blir i längden jobbigt.

Efter begravningen kommer många att fråga hur det gick och det kommer också bli jobbigt. Men tänk om ingen frågar, det blir ännu värre.

Förstår ni att jag inte står ut med mina egna tankar.

Nilla

Helgen har gått till att planera inför begravningen. Jag vill att allt i klädväg ska vara klart till 100% och att vi ska ha full koll innan. Vägrar att på fredag förmiddag få se at någon slips har minsta lilla fläck eller att byxor är för små. maskor på strumpbyxor o.s.v. Dagen kommer att vara jobbig ändå.

På lördagen åkte vi därför till Norrköpings City för att inhandla det som behövs.

Jesper vill ha en kostym och det passar bra och är alltid snyggt. Grabben var kanske lite ...... vet inte vad men troligen inte sovit så mycket efter en kväll på krogen. Men han var glad och hade en vilja att allt skulle passa.



Kavaj, byxor, skjorta, slips, kalsonger och ett par skor vad vad vi inhandlade till honom. Roligt att han blivit så intresserad av kläder, men lite dyrt. Kan inte hjälpa att jag tycker han är gullig.

Ingemar köpte sig en kostym, skjorta och slips finns sedan tidigare i hemma.

Till mig själv köpte jag en svart långärmad topp och har skickat efter en grå klänning som jag ska ha över.

 
Äntligen hittade jag ett par stövlar som jag köpte. 



Idag har pappa, syrran, Veronica och jag varit på gudstjänst där mammas namn lästes upp. Mycket jobbigare än jag trodde, känslosamt när man hör hennes namn.

Den här helgen har gått fortare än vanligt.
 
Nilla

Vad händer om fem veckor? Jo då är det jul.......fick den upplysningen idag och julångesten smög sig på.

Dessutom såg jag en julgran idag. 

Fattar inte att det är så här varje år, plötsligt är den bara här. Jag ser fram mot det nya året med nya utmaningar och det nya året är här om sex veckor.

 Jippi

Förresten...
God Jul på er om jag nu skulle missa hela spektaklet.

Nilla

Vad händer med tiden? Tydligen tycks den gå fortare och fortare.

Några av mina nära och kära har hört mig prata om att en del själ tid. Om jag har bestämmt med någon att vi ska träffas vid en plats vid ett bestämt klockslag räknr jag med att den personen passar tiden. Naturligvis kan man ibland vara sen men om någon alltid är sen blir jag sur.

Tänk dig att du har en vän som du brukar bestämma träff med på stan och hon alltid är tio minuter sen. När det har hänt sex gånger har hon stulit en timme av ditt liv. Låter det hårt?

Om du vill slippa att ta ansvar för något kn du säga: Jag har inte tid? Men det är en ren lögn för alla har tid men vi kan ha problem att prioritera den.

Tid har vi alltid ända tills "vi har gått ur tiden"

Någonstans ifrån kommer det positiv energi in i mitt blod men jag undrar var den kommer från.......
Tack till den som skickade den.

Nilla

Idag har jag tömmt gammal energi och hoppas att jag laddar upp med ny frisk. Gjorde det genom att köra ett hårt spinningpass, nästan lite väl hårt. Efteråt var jag helt yr och lite illamående men det gick över när jag tagit en knäckemacka och ett glas mjölk. Men så skönt, samtidigt som jag undrar om jag tar mig upp imorgon.

Idag hade vi en diskussion om energitjuvar. Det finns de som tar energi från andra och vi undrar:
 var gör dom av den?
Energitjuvar borde vara miljonärer om de hade förstånd om att ta vara på den energi de tar och sälja den...
Men det verkar nästan som om de som ger energi är rikare, åtminstonde är de gladare......

Idag fick jag tag i boken Nextopia. Jag har bara läst ett par sidor men känner att den här boken kommer att vara mycket intressant. Författaren har tillägnat boken till sina barn Tyra och Dante och skriver till dem så här:

Jag dör av nyfikenhet på hur er framtid kommer att se ut
Men lever i nuet för att få vara med er

Hoppas boken kan lär mig leva i nuet.

Nilla

I onsdags var jag på ölprovning. Vi provade sex olika sorter från Nils Oscars bryggeri. Bäst tyckte jag om årets julöl och smaklökarna började genast fantisera om Janssons frestelse, rödbetssallad och köttbullar.



Ölen kommer att kosta 50 kronor flaskan på systembolaget så inte blir det en hel låda inte.

Men visst ser jag nöjd ut:



Inga-Lill var också skapligt nöjd men blev mera nöjd när hon hade införskaffat sig ett glas rött.



En bild på ett kliande öga:



Hade tänkt träna idag men bjöd svärmor och svärfar på middag och tiden gick.

Ses

Nilla

Jag har många gånger tänkt på frasen "beklagar sorgen". Den har för mig varit konstig att säga och undrar vad den har för innebörd. Men nu i min sorg känns den bra när någon säger eftersom att när personen som jag möter säger de orden vet jag att den vet och det är värdefullt.

Hur mår jag då?
Det går upp och ner. Ibland känner jag att jag bara vill vakna och att det var en ond dröm. En del stunder känns det okey men sedan åker jag ner i diket igen.

Tänker mycket på om jag har gjort allt jag kunde för henne sista tiden. Det är naturligtvis så att jag kunde ha tillbringat mera tid hos henne, besökt henne oftare, tagit med henne på mera upplevelser o.s.v. Men ville hon det då?

Jag måste låta livet gå vidare.

Tack alla ni som gett mig stöd och tröstande ord,
Skönt att ni finns.


Mamma från resan till Malmö juni 2009


Nilla

Igår skar dets bort något 100-dels gram från min krop. Vad gör man inte för att få ett bättre BMI?

Den här operationen är mycket enklare än man tror, visserligen ser jag ut som en gris idag men det ska väll gå över.

Veronica och jag åkte upp till Stockholm och såg till att vi hade gott om tid. Naturligtvis åkte vi fel när vi kom upp men vi tog fram en karta och tog oss fram utan hjälp av Eniro.

Veronica väntade tappert i väntrummet och var lite orolig för hur hon skulle hitta ur Stockholm. Tydligen har hon mitt lokalsinne (eller jag har aldrig haft något) och var lite osäker på var vi ställt bilen. När jag sedan efter operationen kommer ut så här såg hon sig själv irra runt på gatorna letande efter bilen samtidigt som hon leder mig:



Men lugn nu. Detta är ett tryckförband som ska sitta på i tjugo minuter. Något jobbigt att inte se omgivningen. Veronica tog kort och skickade till mina barn och när hon sedan förklarade för Jesper via SMS att det skulle tas bort svarade han: Bra då kan hon laga mat sedan då! Typiskt min son han vet vad jag inte vill höra.

När tryckförbanden var borta såg jag ut så här:



Inte så farligt va? Undrar om jag ska operera mungiporna också.

När vi sedan fick lämna kliniken gick vi och åt pizza mums, det var länge sedan.

Veronica tog mig sedan hem lugnt och tryggt trots dåligt väder och idag ser jag värre ut:


Tror inte att jag sminkar mig idag. Nä mörka glasögon på och sedan iväg till lilla mamma på sjukhuet.

Men operatioen var som sagt inga problem, det värsta var nästan när de tvättade mitt ansikte med sprit för det luktade så starkt. Var lite orolig för bedövningssprutan men visst kändes den men inte så farligt. När ena ögat var gjort bad han mig titta och sedan blunda men se de gick inte på det ögat som var opererat. Läkaren sa att det var normalt och började med det andra och då kunde jag i ögonvrån se hur han höll upp en liten slamsa som skars bort......hm......undrar var han gjorde av den....

Nä det här var lättare än att ta bort tandsten.......

Nilla

Är det fult att vara nyfiken?

Utan spaning ingen aning, är ett svar tycker jag.

Imorgon är det dags. Klockan tre sättes skalpellen i mina ögonlock. Hualigen när man tänker efter, men naiv som jag är tror jag att det blir en enkel match. Veronica är ju med och ger mig trygghet.

Bilder från väntan på färjan:

Ser ni svanarna?


Strandhugg!



Ingen badare?????


Bron över.....ingenting

Skänk mig en tanke imorgon

Nilla

Men!

Försöker att ta foton på mig själv men ni ser hur det går. Kanske jag borde gå en fotokurs.



Eller:




Känns lite smått nervöst inför operationen på onsdag, tur att Veronica ska med.

Nilla